Florida 2017

När vi landar på Miami international airport ställer gränspolisen de givna frågorna ”vad ska ni göra i USA? Var ska ni bo? Hur länge ska ni stanna? Vi berättar att det är en semesterresa och att vi tänker börja med några dagar i Key West. Vakten ser förvånat på oss och berättar att det ingen idé att åka dit. Han säger att allt är försört efter stormen Irma.
Vi följer våra planer och tänker att han överdriver. På väg ut till Key West passerar vi ort efter ort som liknar mer en spökstad än ett paradis. Vägarna kantas av skräp och skadade hus.  Vi ser båtar uppkastade på land, halmtak som flyter i vattnet och handmålade skyltar utanför hotell som säger ”closed”. Det är fyra veckor sedan stormen drog fram och röjningsarbetet pågår. Delar av sträckan omges av fantastiskt turkosblått vatten direkt vid vägkanten. En vacker miljö men sträckorna av förödelse och utsatta människor överskuggar de natursköna delarna.
När vi kommer fram till Key West konstaterar vi att här har Irma slagit till något mindre, dessutom har röjningsarbetet kommit längre.
Vi checkar in på hotellet och får vi information om att en festival pågå i stan dessa dagar. Fantasy Festival. Det visar sig vara en populär, traditionsenligt festival där tusentals människor klär sig annorlunda, märkligt, påhittigt eller inte alls. När vi flanerar längs Duwal Street möter vi en naken tjej med kroppsmålningar som går hand i hand med en utklädd Super Mario. Vi kan inte annat än skratta. Key West är inte fullt ut såsom vi föreställt oss.
Efter två dagar, som förutom nakna människor innehållit god mat, poolhäng, flamingoinköp, Southernmost Point och glad samvaro drar vi mot FortLauderdale. Där har vi hyrt ett hus och när vi sätter nyckeln i dörren förstår vi att det här kommer att bli bra. Fantastiskt hus, pool, nära till havet, grill, många sovrum och wifi.
Vi vänjer oss med långa frukostar, lunch vid poolen, en öl på stranden och ett skönt tempo. Det blir några utflykter för att se amerikansk fotboll, besöka Miami och åka båt. En bra mix och när vi efter 10 dagar beger oss hemåt summerar vi resan som utmärkt!
Den som vill se några minuter bilder kan luta sig tillbaka och se youtubeklipppet.

Palma 2017

Linda, Ulrica, Sara, Carina, Mia, Helene, Bellan, Marie, Susannah och jag- vi flög till Palma i helgen (fre-mån). Tack för sköna stunder att lagra för evigt. Bilderna får tala.

/Anna

Hollywood och Staples Center

Förutom att befinna oss på Venice Beach har vi de här dagarna sett en basketmatch mellan LA Clippers och Phenix Suns i Staples Center. Vi har också gjort det som bör göras när man är i Los Angeles- fotat Hollywoodskylten. Där sprang vi på en fd. kollega och hennes familj. Det blev ett snabbt hej som avslutades med att vi fångade dem på bild när de stilla gled i väg i sin cabriolet.
/Anna
img_9274-saveimg_9276-saveimg_9289saveimg_5810img_5821

img_5835-1img_5837

Venice Beach

Vi stannar tre nätter på Venice Beach, ca 3 mil från centrala Los Angeles. Stället är känt för sin strand med tillhörande strandpromenad. Här pågår ett imponerande skådespel av olikheter. Vi ser:
hundar som drar sin husse på skateboard,
grönklädd personal som säljer ”medicinskt marijuana”,
jonglerande herrar,
storbröstade damer,
dvärgar som fikar i grupp,
basketspelare i solnedgång,
polisbilar på stranden,
surfare i våtdräkt,
många hemlösa,
brunbrända gymmare,
flanerande turister,
hallowenklädda hundar,
och mycket mer.
Det här stället upplevs bäst live!img_9225-save
img_9237-saveimg_9238-saveimg_9311-saveimg_9448-save2img_9449-saveimg_9450-saveimg_9456-saveimg_9457-saveimg_9161-saveimg_9343-saveimg_9338-saveimg_9298-saveimg_9344-saveimg_9347-saveimg_9349-saveimg_9357-saveimg_9365-saveimg_9390-save2

Highway 1

Med karta, mackor och bilen full med bensin lämnar vi San Francisco för den klassiska bilvägen highway 1. Den ska ta oss till Los Angeles med paus och övernattning i Morro bay. Sträckan är ca 55 mil och scenerna som utspelas längs kuststräckan är fantastiska. Vi passerar hav, vågor, båtar, sjöelefanter, redwoodskog, branta stup och utsiktsställen . Joel ser delfiner från bilrutan och vi stannar för att se mer. Fyra delfiner leker oberört i vågorna längs den trafikerade vägen. En bilväg värd att uppleva!
img_9039-saveimg_9063-saveimg_9051-saveimg_9052-save
img_9119-saveimg_9072img_9121-saveimg_9088-saveimg_9060-saveimg_9075-saveimg_9114-save

Alcatraz

Klockan är 18:30 och vi kliver på båten till Alcatraz. Det är mörkt och regnet öser ner. Efter 20 minuter är vi framme på den ö som länge var ett av världens säkraste fängelsen. Det kalla vattnet med starka strömmar gjorde flyktvägen därifrån komplicerad.
Regn och vind piskar mot oss när vi vandrar uppförsbacken fram till fängelset. Det är enkelt att föreställa sig hur det kändes för de fångar som just blivit avsläppta för att förtjäna sitt straff på Alcatraz.
Vi får ta del av en 45 minuter lång guidning. Genom våra hörlurar berättar tidigare fångar, personal och familjer hur tiden på Alcatraz såg ut. Vi passerar fängelseceller, isolering, korridorer och matsal.  Vi känner igen många detaljer från filmen ”flykten från Alcatraz”. Det är svårt att ta in allt som utspelats här. Fängelset stängde 1963 då kostnaderna för dubbelt så hög som på andra fängelser.  Fångarna på Alcatraz flyttades till ett fängelse i Colorado. Förflyttningen gick nog mer kontrollerat till, jämfört med när vi lämnade fängelset. Vi kunde fritt vandra nerför backen till den båt som väntade på oss. Där fanns öl, nötter och chips att köpa och framme på fastlandet kunde vi enkelt ta en taxi tillbaka till vårt hotell med sköna sängar och mat i kylskåpet.
/Anna

img_8880-alimg_8887-blorimg_8855-alimg_8852-alimg_8874-alimg_8871-alimg_8864-alimg_8848-alimg_8868-al

Volkswagenbuss

Vi väljer en guidad tur i mindre format den här gången. En sjusitsig Volkswagenbuss hämtar upp oss på bestämd plats. I bussen finns förutom chauffören en äldre kvinna som också bokat in sig för 3-timmars rundtur i San Francisco. Med musik som spelas i, anpassad till olika distrikt, åker vi runt och får veta det typiska för staden. Det blir några stopp för fotografering, för övrigt glider vi bara runt. Vi ser Golden Gate, Alcatraz på avstånd, Twin Peaks, Lands End, Haight-Ashbury, områden där rika människor bor, gator för hemlösa och mycket mycket mer.
En fin tur i ett soligt San Francisco.img_8738img_8767-jtimg_8777-ggimg_8745img_8747img_8789img_8784img_8754

jt

tl.jpg

IMG_8987 save.jpg

China Town

China Town i San Francisco är det största utanför Asien. Vi promenerar igenom området och upplever två delar. Det ena är kvarter med turister och souvenirbutiker. Det andra är gator där lokalinvånare möts. Färger och lukter är påtagliga i det senare området. Levande fåglar blandas med nygriljerade kycklingar. Färsk fisk och hummer finns till försäljning. Kryddor och grönsaker kantar gatorna.
Jag vill gå sakta och uppleva, medan Joel och Tilde vill gå fort och komma därifrån. Vi hamnar därför en bit ifrån varandra men har inga problem att se varandra eftersom vi alla är dubbelt så långa som genomsnittskinesen.
När vi är nöjda går vi ut genom den gate som kännetecknar området. Sedan direkt till Starbucks för att köpa smoothie- en märkbar kontrast. Chinatown, liksom the Castro är ett färgstarkt område. I like.

/Anna

img_8651-chinaimg_8656-gataimg_8666-frukt
IMG_8670 frukt.jpgimg_8659-bananimg_8673-tanter
IMG_8661.JPG

img_8663-jtl
1_chinatown_san_francisco_arch_gateway.JPG

img_8689

Castro district

Vi har landat i San Francisco och efter incheckning på hotellet rör vi oss i ”The Castro”. Det här området är känt för sin gayvänliga atmosfär. Alla gator kantas av HBTQ-flaggor. Den accepterande inställningen och vänligheten är påtaglig. Hus, gator, butiker och människor i en härlig mix. En föredömlig syn på olikheter tycks råda här.
Vi rör oss i området och äter den godaste hamburgaren vi hittills ätit, på ”super duper burger”. Sedan somnar vi snabbt (9 timmars tidsskillnad).
San Francisco, med sina backar upp och ner, ser ut att vara en spännande stad. Här ska vi stanna i fyra dagar.
/Anna
img_8607img_8618
img_8626img_8595tacogata
FullSizeRender (11).jpgimg_8596img_8600

Stödstrumpor och San Francisco

Familjen Andrén är på väg till San Francisco. SJ har tagit oss till Arlanda och därifrån har vi anlitat SAS.
Jag har övertalat Joel och Tilde att ha stödstrumpor på under flygningen. Jag kan inte annat än le på morgonen, när de nyinköpta långa strumporna dras på.
När vi passerar securitycheck, klagar de över illamående och tryck över bröstet. Jag skrattar åt hypokondrin och berättar att det nog snart går över. Stödstrumpor är inte livsfarligt. När vi sedan sätter oss vid gaten tar det inte lång tid innan ett helt hockeylag ramlar in. Sveriges juniorlandslag ska åka med samma plan för att spela hockeyVM i Canada. Tildes min är obetalbar när hon sitter med sina svarta stödstrumpor, bland killar med Sverigekepsen bak och fram. Såklart lägger ingen märke till hennes sockar, det handlar mer om en känsla :). Jag bara ler. Av kärlek.
Jag hinner tänka att stödstrumporna ska ha en grym effekt för att det här försöket ska falla väl ut. Vi kliver på planet och någonstans halvvägs över atlanten inser jag att de båda sitter barfota. Hur lång tid det tog innan de åkte av vet jag inte.
Men stödstrumpor är alltså inget för tonåringar. Då vet vi det.
San Francisco here we come!
/Anna

img_5601

 

Cypern -rullator som inspirerar

En rullator står parkerad vid poolen. En flygtagg från Lufthansa dinglar vackert i vinden. På bromsen hänger en rutig bikini, på sittbrädan hänger ett linne. Den som äger rullatorn ligger på en solsäng. Jag uppskattar hennes ålder till 80-85 år. Hon, liksom jag, ser ut att vara här med sin dotter.
Bilden får fungera som en påminnelse om att ålder bara är en siffra.
Inspirerande.
/Anna
img_8169-3

Cypern – shopping

Dagen startar med att Tilde och jag tar en promenad. Vi springer en del av sträckan och Tilde ger mig snabbt tipset att lyfta på fötterna lite mer. Tackar.
Efter frukost ger vi oss ut för att shoppa. Johan blir kvar vid poolen och när shoppingtrion kommer tillbaka kan vi glatt uppvisa en rad kvalitetsprodukter, såsom Raybankopior, röd sjal och cypriotisk handväska.
/Anna

IMG_8312
IMG_8317IMG_8238IMG_8242 (2)

Cypern -fyrhjuling

Idag är planen att hyra vespor för att upptäcka olika platser i Ayia Napa. Uthyrningskillen övertalar oss att köra fyrhjuling istället, det anses säkrare och stadigare. Två personer på vardera fordon ger sig iväg med en karta i bakfickan. Här gäller vänstertrafik och full fokusering krävs. Vindarna är sköna och många gator kantas av blommor i olika färger. Vi gör stopp på Nissi Beach, Konnos Beach och några andra ställen. På kvällskörningen svänger vi in i bostadsområden där lokalbefolkning bor. Det är charmigt att ta del av vardagslunken bortom turismen. När mörkret faller bestämmer jag mig för körstopp. Korsningar, rondeller och trafikljus är en härlig utmaning i vänstertrafik.
Vi parkerar våra fyrhjulingar, låser fast dem och går in på hotellet och tar ett glas vin.
/Anna
IMG_8192 (2)IMG_8189 (2)IMG_8199 (2)IMG_8217

Cypern – hav och pool

Vi startar den här morgonen med att diskutera bikinitrosors storlek. Vi två som är födda på 70-talet anser att mer tyg borde täcka rumpan. Tonåringarna från 00-talet är av en annan åsikt. Vi vuxna tvingas kapitulera i diskussionen.
Efter insmörjning med solskyddsfaktor blandar vi pool och strand hela dagen. Tilde och Wilma roar sig med att snorkla vid strandkanten. Vattnet är fantastiskt här i Ayia Napa, turkost och kristallklart. Snorklingen blir mer parodi än succé eftersom tonåringarna får skrattanfall av krånglande utrustning.
Dag blir till kväll och kväll blir till natt. Här har vi det bra och ser fram emot ytterligare 5 sköna dagar.
/Anna

IMG_8117 (2)IMG_8122 (2)IMG_8132 (2)IMG_8139 (2)IMG_8170

 

Cypern- Ayia Napa

Vi befinner oss på Cypern. Det är jag och Tilde som är här med min bror Johan och hans dotter Wilma. Vi delar ett familjerum, utanför sovrummet finns en terrass med solstolar och havsutsikt. Solen skiner och det är varmt. Här ska vi bo en vecka och alla är taggade.
Dag ett startar med en promenad till Ayia Napa hamn. Där trängs charmiga fiskebåtar på rad. Efter att ha fotat varje båt i olika vinklar förstår jag att min crush på fiskebåtar är lika stor som på pistmaskiner.
Vi återvänder längs stranden till vårt hotell. Där blandar vi lata stunder i solstolen med promenad till fotbollsplanen och en tur in i lokala supermarket. Vi får anledning att skratta när vi kommer på oss själva med att plötsligt aktivera oss för att kort därefter vara tillbaka i solstolen. Dessa inslag av rastlöshet finns alltid de första dagarna på en solsemester för mig. Det tar några dagar att ställa om från inrutat vardagsliv till strukturlösa semesterdagar.
Vi somnar glada trots att vi har identifierat ett problem: på vårt rum finns bara ett eluttag. En laddningskö upprättas.

IMG_8002 (2)IMG_8041 (2)IMG_7994 (2)
IMG_8067 (2).JPG
IMG_8103 (3)

 

Cervinia- pistmaskin

Jag beundrar pistmaskiner och deras sätt att jobba. Entusiastiskt startar de sin arbetsdag när alla andra åker hem. Noggrant och systematiskt tar de sig upp och ner för varje backe. När mörkret faller syns endast strålkastarna högt där uppe i backen.
Den här morgonen har deras arbete återigen skapat perfekt manchester. ”Pisten Bully” är en av alla maskiner i det här stallet. (Jag har nog en crush på pistmaskiner.)

Dag 4 rapporteras för övrigt med bilder. Tack Cervinia för fantastiska skiddagar!imageimageimageimageimageimageimageimageimageimage

Cervinia-en tur till Zermatt

Vi startar dagen med att förflytta oss från Italien till Schweiz med slalomskidor. Zermatt är den skidort i Schweiz som ligger närmast och våra liftkort ger tillgång till båda liftsystemen. Matterhorn (4478 meter) reser sig som en ståtlig trekantig bergspeak mellan orterna. Det är lika vackert på båda sidor. Zermatt har något bredare pister och lite kallare snö. Cervinia är känd för mer sol och billigare mat. Färgglada skidåkare syns överallt i backen. Ibland sladdar en äldre Italienare förbi, barhuvad med fladdrande hår. Snowboardåkare blir allt vanligare, vi ser några sitta på sidan av pisten och njuta av solen (de verkar bäst på det här med paus). Skidskolor är igång, barn i orangefärgade jackor åker på led. Jag ser en äldre man ta privata lektioner och det inspirerar mig att se drivkraften att vilja lära nytt, oavsett ålder.
Efter dagens första choklad-med-grädde-stopp får vi en oplanerad lång tur med ett fascinerande gondolsystem (vi råkar kliva på i fel riktning). Det tar oss först ända ner till alpbyn i Zermatt och sedan direkt upp till höga toppar. Likt en röd guidebuss i London kunde vi i 40 minuter studera alplandskap inifrån gondolen.
Det här med att åka lift tillsammans njuter jag  lite extra av. I vardagens tempo med jobb, skola och träning finns sällan tid och vilja (från ungdomarnas sida) att sitta nära på samma ställe och dela upplevelser. Liftåkning blir utmärkt familjetid där ingen kan avvika och inget wi-fi finns att tillgå.

Vi avrundar dagen högt uppe i backen, idag är det fredag och en DJ har intagit platsen till vänster om baren. Afterski med glada skidåkare pågår. 60-åringar och 20-åringar dansar i pjäxorna till hög musik. Berget omringar stället.
Senare på kvällen överraskas vi av fullsatta matställen. Att boka bord har inte varit nödvändigt tidigare i veckan. Efter rundvandring bestämmer vi oss för att köpa hem lite pizzaslice, panini och toast. Det blir ingen smakupplevelse direkt, men efter att ha ätit av yogurt från kylen är alla mätta. I morgon väntar vår sista skiddag. Jag har siktet inställt på att vara först upp i liften och bege mig till de backar som blivit mina favoriter. Där ska jag uppleva känslan och ljudet av carvingsvängar som skär mot manchestersnö.
Hejdå och tack till er som surfar in på min sida! (Jag behåller min rutin med att skriva på morgonen, dock inte cykla 15 min. Styckeindelning är svårt via iPad men jag hoppas ni ändå kan hänga med i textflödet)

imageimageimageimageimageimageimageimage

Cervinia- lång pist och afterski

Vi tar oss upp till 3500 meters höjd med hjälp av gondol, korglift och kabinbana. Det är vindstilla på toppen och solen skiner. Jag stannar tiden och njuter av vyn. Viss distraktion sker av att Joel är irriterad och snabbt vill ta sig neråt. Han är den som är mest känslig för höga höjder. Den tunna luften påverkar oss alla och Joel har sedan tidigare alpresor erfarenhet av yrsel och illamånende.
Vi startar vårt åk som blir det längsta vi gjort. Ingen backe i världen är längre än 22 km. Att åka utan stopp är inte ett alternativ då framsida lår bränner av utmattning från gårdagen. Jag är den som klagar mest över träningsvärken. Mina barn anser att jag är otränad. När vi når slutet av pisten har vi förflyttat oss till byn Valtournenche. Vi stannar och testar om varm choklad med grädde smakar lika bra här (det gör den). Sedan tar vi oss tillbaka till Cervinia. Resten av dagen blir en skön repris av gårdagen, åkning blandas med vila. Pappan åker mest. Stämningen är god och vi påminner varandra om att njuta av det vi får vara med om. Soliga dagar i alperna är en upplevelse.

Det blir middag på pizzerian runt hörnet vid åtta. När vi går in möter vi glada människor i slalompjäxor. Deras skiddag har inte slutat än, afterski pågår. Det skulle lika gärna kunnat vara jag vid ett annat tillfälle. Vi slår oss ner och äter i rummet bredvid baren. Bartendern hoppar till musiken och skidåkare dansar i underställ. Sonen frågar när vi går därifrån ”mamma vill du stanna?”. Han vet att det här är miljöer jag trivs i, men inte ikväll. Nu väntar kortspel och det slår just nu. Det här är ett av livets goda, att man kan gilla båda och välja tillfällen när man gör det ena och det andra.
Hemma i lägenheten finns bara italiensk tv och barnen har hittat en filmbox med tv-serier. Rödrosiga om kinderna trängs vi i soffan efter ett mindre lyckat parti kortspel. Det har helt klar sin charm att sitta i en alpby på 2000 meters höjd med tända ljus och ömma lår, och titta på Desperate Housewives.

imageimageimageimage

 

Cervinia- första dagen

Från sovrummet ser vi en klarblå himmel. Pappan är ivrigast att ta sig till backen och efter frukost är han den som ger sig iväg först. Fördelen med gångavstånd till närmsta lift är att olika starttider är möjliga. Mamman och tonåringarna tar skidorna på axeln och ansluter till backen vid halv tio. Vi får en magisk dag. Nästan vindstilla och -1 grad i skuggan. Det blir en del stopp på soldränkta terasser med utsikt och servering. Choklad med grädde, en kall öl, glühwine, pasta, crossiant m.m – allt smakar extra bra i alpmiljö. Slalombackarna här i Cervinia är kända för att vara carvingvänliga. Breda pister med lagom lutning. Av familjens fyra medlemmar är det alltid jag som är sist ner numera. Tiden när vi åkte med varsitt barn mellan  benen och föste dem framför oss är definitivt över.

Väl uträknat ser vi till att befinna oss på hög höjd när liftarna slutar gå för dagen. Där kan vi lapa sol och sladda ner till byn när vi känner oss färdiga. Tilde blir kissnödig och vägrar gå på en toalett som har ett hål i marken, det innebär att ”vi måste åka hem nnuuu”. Efter att ha testat hennes uthållighet beger vi oss hem till vår lägenhet och knäpper av skidorna. Vi är tacksamma över det vi fått uppleva. I morgon ska vi testa pist nr 1, världens längsta backe 22 km. På återseende!

imageimageimageimageimageimage

 

Cervinia

Skärmavbild 2016-02-29 kl. 06.45.06.jpg

Nästa vecka reser vi till alperna för att åka skidor. Den här gången testar vi Italien. Flyg från Umeå, hyrbil från Milano. Lägenhet vid liften och alpby runt hörnet. Jag längtar till italiensk mat på 3000 meters höjd,  carvingsvängar och kortspel i långkalsonger. Lars studerar liftsystem och ser fram emot en dagsutflykt till Zermatt. Tonårssonen vill helst stanna hemma och säger sig inte gilla slalomåkning. Att bli brun på höga höjder är tonårsdotterns största drivkraft.
Så här ser det ut när familjen Andrén ska ut och resa. Åsikter och förväntingar spretar åt olika håll. Graden av entusiasm är skiftande.
Det som alltid händer, när vi låser ytterdörren och ger oss iväg, är att en magisk känsla av närvaro infinner sig. Stämningen är god och tonåringarna ler.
Spretiga åsikter landar i gemensamma upplevelser, för mig är det en del av resandets guldkorn.

/Anna