sju bilder Stockholmtripp

IMG_4125
Bild 1: Nya Carnegiebryggeriet, Hammarby Sjöstad bjöd på en guidad visning i bryggeriet. Vi avrundade på uteterassen med öl och vörtlimpa modell mini. Trevligt ställe. Tonåringarna valde att gå på premiären av filmen Tarzan.

IMG_4050
Bild 2: Allsång på skansen i solsken. Folkligt, festligt, grillade hamburgare och träbänkar. Toner till Stockholm i mitt hjärta, och Djurgårdsfärjan till slussen när det var slut. Bra tisdagkväll.

IMG_4040
Bild 3: Fyra sköna tonåringar. Stina, Tilde, Melker, Joel.

IMG_4001
Bild 4: Det blev boende i liten etta med markterass den här gången. Frukost inhandlad på lokala Konsum bredvid tvärbanans station ”Sickla Kaj”.  I like.

IMG_3917
Bild 5: Fina grönområden finns inte bara i Norrland. Här Vinterviken.

IMG_3905
Bild 6: Söder mälarstrand

IMG_4038
Bild 7: Hejdå Stockholm, vi kommer tillbaka.

Vk Rasket

I dag presenteras ett stycke idrottshistoria i form av ett youtubeklipp.
För 30 år sedan bildades innebandyklubben Viljans Klubb Rasket. Förutom 5 Sm-guld. 1 Europacup-guld, 1 Europacupsilver och 1 SM-silver blev det en väldigt massa minnen och ett sammansvetsat gäng. Idag 2016 har vi lagt klubborna på hyllan men fortsätter att skapa minnen. Vi träffas regelbundet och har tät kontakt.
Det här är viktiga vänner för mig. Att dela historia är starkt.

 

Em-tält och midsommar


Bild 1: Det blev tre matcher totalt i EM-tältet placerat utanför Fjällräven Center i Örnsköldsviks. Lite fotboll och mycket dans summerar dessa kvällar bäst.


Bild 2: Tre glada supportrar.

Bild 3: På väg till Ulvön för att fira midsommar. En stabil och fantastisk tradition.

 

Bild 4: Delar av midsommargänget.

img_0101-1
Bild 5: Ulrica, bubbel och dimma.

 Bild 6: Ulvöhamn.

 Bild /: Surströmming.

 

 

Varning för tonåringar

Som blivande förälder förbereder vi oss med information, böcker och samtalsgrupper. Libero skickar hem blöjprover och förlossningen ordnar studiebesök. När vi blir föräldrar till tonåringar får vi klara oss själva. Vi skulle behöva snacka ihop oss istället. Göra besök i tonårsrum och få gratisprover på mobilabonnemang. Jag vet inte vem som ska styra upp den där förberedelsen. Jag kan bidra med ett lista som personalen på BB kan anslå i korridorerna. Då kan nyblivna föräldrar,med sitt lilla knyte i landstingskläder, låta sig förberedas.

Så här beter sig din bebis om  13 år.

Ouppackade träningsväskor lämnas i hallen.

Använda handdukar placeras i blöta högar på golvet.

Glas och tallrikar lämnas på bordet framför tv:n.

Främst enstavig kommunikation används, undantaget meningen ”jag gör det sen”.

Sms besvaras kort och kärnfullt. A, gn, ok är vanligt.

Lampor lämnas tända när de lägger sig sist.

Mopeder parkeras på ett sätt som blockerar föräldrarnas parkeringsplats.

Swish laddas ner för att ta emot pengar.

All form av kroppskontakt vägras (sätt dig aldrig för nära din tonåring i soffan).

OBS! Dessa beteenden syns sällan på bilder som föräldrar lägger ut på sociala medier. Bakom varje vacker tonårsbild gömmer sig minst tre handdukshögar.FullSizeRender (8)

Fotbolls-EM

Sverige spelar mot Italien idag. Matchen börjar klockan 15 och jag kommer att se den i ett öltält. För mig är det en tilltalande miljö. Långt bort från långklänning och håruppsättningar. Istället gulblå tröja och öl i plastglas. Någon tycker tvärtom, att glitter och glamour är större. Någon gillar båda. Oavsett vilket så ska vi ska sträva efter att försätta oss i de situationer som vi gillar. Det är så lätt att vilja, men inte ta de beslut som krävs för att hamna där.
Personligen tänker jag jobba på att bli riktigt bra på det här med att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Heja Anna!

Russia-Sweden_2015_(16).jpg

juni, juli, augusti

Juni, juli, augusti. Tre månader som kommer att testa min karaktär. I sju månader har jag ställt klockan på 05:30, cyklat i förrådet och sedan haft 45 minuter till annaandren.com. Nu väntar en sommar med varierande arbetstider och mycket ledighet. Mitt mål är att upprätthålla min rutin (med något senare starttid än 05:30). Det vore dumt av mig att avbryta en fungerande rutin bara för att sommar, ledighet och sol kommer emellan.  Jag vill ha karaktär att göra det jag mår bra av.
Låt oss vänta och se, hur jag lyckas med mitt mål att behålla strukturen i en strukturlös tid.
sunglasses-reflection-of-summer

Dagens tips

Tycker du att din idrottsförening fördelar träningstider på fel sätt? Tycker du att din arbetsgivare tar konstiga beslut? Tycker du en massa saker om allt möjligt?
Säg det till den som har möjlighet att påverka en förändring. Spendera så lite tid som möjligt på att frossa i missnöjet.
Det är dagens tips från mig.
/Anna

specialintressen

Jag jobbar med ungdomar i åldern 16-19 år. Många av dem har specialintressen och är kunniga inom specifika ämnen. Det är en förmån att ta del av glädjen de förmedlar kring Pokémon, stridsvagnar, flaggor, länder, politik, Mangaserier, videokameror, Michael Jackson, akvariefiskar m.m.
Jag tror att många skulle må bra av att ha ett specifikt intresse. Ett intresse där tid och rum stannar upp och all koncentration och medvetenhet ägnas till fördjupning. En form av mindfulness.
English_Pokémon_logo.svg

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

michael_jackson_by_sarahhayden

mål

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han skriver bl.a:
Ett mål är möjligt att nå, oavsett om vi tror på det eller inte.

Min kommentar: För ett tag sen sa Tilde till mig: ”jag kommer att göra en dålig match idag”. Jag svarade ”ja, det gör du förmodligen, för det blir som man tror”.
Några dagar senare, när jag läser Olofs bok börjar jag sakta tänka nytt. Det har länge fokuserats på mål, vilja och inställning. Men det som påverkar resultatet är vad vi gör. Olof ger ett bra ett exempel på en pingismatch där han möter en kille i Sverigeeliten. Ingen trodde att han skulle vinna, inte han själv heller. Men han vann, för att han var i bra form och gjorde bra saker. Här var inte inställningen avgörande, inte tron på målet -det var görandet.
Jag försöker komma på fler exempel i vardagen;
Vi behöver inte tro på företagets nya mål, det viktiga är att vi jobbar utifrån dem.
Vi behöver inte tro att pelargonierna ska överleva sommaren, det viktiga är vad vi gör med dem.
Kombinationen tro på ett mål och göra det som krävs är ändå optimalt. När vi tror på målet, gör vi sannolikt mer av det vi behöver. Det är bl.a. därför både företag och idrottsmän jobbar mycket med att implementera mål.
(Men det går uppenbarligen att nå mål, även om man inte tror på dem.)

För mig blev Olofs vinkling en tankevurpa. Om jag skulle ha läst boken när Tilde pratade om sin fotbollsmatch, skulle jag ha svarat ”det spelar ingen roll vad du tror, det viktiga är vad du gör”.

 

Ja eller Nej

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han skriver bl.a:

”Gör det du sagt att du ska göra”
Min kommentar: Den bästa poängen som Olof förmedlar i det här kapitlet är att om vi verkligen bestämmer oss för att göra det vi lovat, så kommer vi  bara att säga ja till saker som går att leva upp till. Det kan vara stort som smått, t.ex. att maila en pdf innan dagen är slut eller följa med på helgens hockeymatch. Olof påminner oss om att barn är tydligare i sin besvikelse över att det som lovats uteblir, men att detsamma gäller oss vuxna. Jag kan lätt dra paralleller till min egen vardag där jag tappar förtroende för den som lovar men inte levererar.
Jag tycker absolut att vi ska säga ja till många saker. Men bara till en gräns där ett ja kan uppfyllas, annars är ett nej bättre. För alla inblandade.
yesno

Gräs och Gullvivor

Jag cyklar förbi ett rött tegelhus. Där bor en äldre tant som jag imponerats av många gånger. Hon bakar tunnbröd i sin källare och säljer dem i sitt kök. Vid vägen sätter hon ut en skylt av kartong ”Tunnbröd säljes, välkommen in”.
Den här tanten sitter ofta utomhus, på en röd trästol. Hon bjuder på leenden som smittar.
Igår hade hon klippt gräsmattan. Det var gjort i ett sicksack-mönster över hela tomten, allt för att bevara gullvivorna som växt i klungor. Högt gräs, lågt gräs och gula blommor i en perfekt mix. Många skulle beskriva det som förfärligt. Men för henne var det viktigare att låta gullvivorna leva än att visa upp en perfekt gräsmatta.
Jag tycker att den här tanten är ett föredöme.
roses-are-423389_960_720

bättre beslut

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han skriver bl.a.

”När du mår bra fattar du bättre beslut, du hanterar saker bättre, du tolkar livet annorlunda. Så se till att må bra så ofta som möjligt”.
Min kommentar: Det jag gillar allra mest med det här citatet är att varje individ förväntas ta ansvar över sitt eget mående. Det är min övertygelse att vi till stor del kan påverka hur vi mår. Bortsett från extrema händelser tror jag att ordspråket ”vi har det som vi tar det” kan vara bra att påminna sig om. Jag har läst om kroniskt sjuka människor som skattar sitt mående högre än fullt friska. Därför gillar jag Olofs poäng om att ta ansvar över att må bra så ofta som möjligt. Förändra kosten eller motionera mera, om det är vad kroppen behöver. Ändra tankesätt eller gör andra saker. Laborera med dina egna val tills du uppnår en känsla av välmående. Jag tror dessutom att välmående är en färskvara så det krävs att vi hela tiden fortsätter göra det som får oss att må bra. Livet blir lättare då och roligare.
thermometer-833085_960_720

Framgång är allt

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han säger bl.a.

”Framgång är allt. Men du och ingen annan definierar den.”
Min kommentar: Jag känner mig först skeptisk över Olofs inledning som säger att alla människor vill vinna, lyckas, prestera, gå sin egen väg och nå framgång. Jag känner många som inte har det drivet. När jag läser vidare förstår jag att Olof menar att framgång inte behöver vara det som tidningar eller samhället anser det vara. Han anser att framgång kan vara att inte göra något alls, att utsätta sig för obehag, att fantisera om drömvillan, att vara närvarande o.s.v.
Det blir befriande att tänka bortom samhällets definition på framgång. Det öppnar upp för flera människor att känna sig lyckade.
Personligen känner jag mig framgångsrik i att upprätthålla min filosofi om att aldrig springa tjejmilen.
hammock-163647_960_720

Ovidkommande saker

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han säger bl.a.

”du behöver bli bra på att skilja väsentligheter från ovidkommande saker”
Min kommentar: Jag håller med, i jobbet såväl som privat. Vi lägger för mycket tid på ovidkommande saker. Det är väl investerad tid att träna på att ägna sig åt väsentligheter. Själv ska jag ställa mig den frågan lite oftare när jag lägger tid eller tanke på något: ”är det här väsentligt eller ovidkommande?”
checklist-911841_960_720

Geléhallon på toppen

Jag köper en mjukglass. Blandad smak av jordgubb och vanilj, med karamellströssel. På toppen placerar glasskvinnan ett geléhallon.
För mig är geléhallonet ett bra exempel på detaljer som gör skillnad. Hon hade kunnat strunta i det, jag förväntade mig bara det som var beställt. Men kvinnan öppnade en låda med hårt åtsittande lock, tog upp hallonet med tång och satte det omsorgsfullt längst upp.
Jag tror att vi behöver bli bättre på detaljer. Det kan vara på jobbet eller hemma. Ett avtal nerstoppat i ett A4-kuvert kan kryddas med en hälsning på en Post-it. En sallad med gurka skuret på ett annat sätt kan smaka bättre. Exemplen kan göras många. Att anstränga sig för detaljer kostar sällan varken pengar eller tid. Det tillför bara mervärde.

Min övertygelse är att små detaljer, som dessutom ingen förväntar sig, gör stor skillnad.

geléhallon

Cypern-hejdå

Det är dags för oss att säga tack och hej till Cypern. Vi har haft en skön vecka med mycket sol, skratt och sköna samtalsämnen. Det har varit roligt att resa i konstellationen bror, syster och tonårsdöttrar.
Tack till er som hängt med på resan via annandren.com.
/Anna

IMG_8394 (2)IMG_8401 (2)

Cypern -rullator som inspirerar

En rullator står parkerad vid poolen. En flygtagg från Lufthansa dinglar vackert i vinden. På bromsen hänger en rutig bikini, på sittbrädan hänger ett linne. Den som äger rullatorn ligger på en solsäng. Jag uppskattar hennes ålder till 80-85 år. Hon, liksom jag, ser ut att vara här med sin dotter.
Bilden får fungera som en påminnelse om att ålder bara är en siffra.
Inspirerande.
/Anna
img_8169-3

Cypern – shopping

Dagen startar med att Tilde och jag tar en promenad. Vi springer en del av sträckan och Tilde ger mig snabbt tipset att lyfta på fötterna lite mer. Tackar.
Efter frukost ger vi oss ut för att shoppa. Johan blir kvar vid poolen och när shoppingtrion kommer tillbaka kan vi glatt uppvisa en rad kvalitetsprodukter, såsom Raybankopior, röd sjal och cypriotisk handväska.
/Anna

IMG_8312
IMG_8317IMG_8238IMG_8242 (2)

Cypern -fyrhjuling

Idag är planen att hyra vespor för att upptäcka olika platser i Ayia Napa. Uthyrningskillen övertalar oss att köra fyrhjuling istället, det anses säkrare och stadigare. Två personer på vardera fordon ger sig iväg med en karta i bakfickan. Här gäller vänstertrafik och full fokusering krävs. Vindarna är sköna och många gator kantas av blommor i olika färger. Vi gör stopp på Nissi Beach, Konnos Beach och några andra ställen. På kvällskörningen svänger vi in i bostadsområden där lokalbefolkning bor. Det är charmigt att ta del av vardagslunken bortom turismen. När mörkret faller bestämmer jag mig för körstopp. Korsningar, rondeller och trafikljus är en härlig utmaning i vänstertrafik.
Vi parkerar våra fyrhjulingar, låser fast dem och går in på hotellet och tar ett glas vin.
/Anna
IMG_8192 (2)IMG_8189 (2)IMG_8199 (2)IMG_8217

Cypern – hav och pool

Vi startar den här morgonen med att diskutera bikinitrosors storlek. Vi två som är födda på 70-talet anser att mer tyg borde täcka rumpan. Tonåringarna från 00-talet är av en annan åsikt. Vi vuxna tvingas kapitulera i diskussionen.
Efter insmörjning med solskyddsfaktor blandar vi pool och strand hela dagen. Tilde och Wilma roar sig med att snorkla vid strandkanten. Vattnet är fantastiskt här i Ayia Napa, turkost och kristallklart. Snorklingen blir mer parodi än succé eftersom tonåringarna får skrattanfall av krånglande utrustning.
Dag blir till kväll och kväll blir till natt. Här har vi det bra och ser fram emot ytterligare 5 sköna dagar.
/Anna

IMG_8117 (2)IMG_8122 (2)IMG_8132 (2)IMG_8139 (2)IMG_8170

 

bilder

Jag ser en bild från 80-talet. Bilden visar en familj som äter frukost i en husvagn. Det är jag, min bror, mamma och pappa. Bilden finns i en plastficka i ett ljusblått fotalbum. Ingen har gillat, delat eller kommenterat bilden. På den tiden fanns det bara ett sätt att visa bilder, det var att samlas runt sitt album. Det fanns säkert foton på en större husvagn och mer avancerad frukost, men det var inget vi kunde se.
Idag finns bilder betydligt mer offentliga. Utbudet på sociala medier är ändlöst. Tonåringar ser bilder på glansigt hår, dyra jeans och roligt kompisgäng. Vuxna ser lyckliga familjebilder, romantiska middagar och välstädade hem.
Allt detta bildflöde ger oss en utmärkt chans att träna på att vara nöjd med det vi har. Inte jämföra och bli avundsjuk. Istället glädjas och inspireras. Jag brukar dessutom ta mig friheten att läsa in en charmig helhet i varje foto. Familjebilden kan ha föregåtts av syskonbråk och tonårshåret kan vara fotat i en perfekt vinkel (så funkar det ofta i vår familj).
Livet blir jobbigt om vi jämför oss med den perfektion som vi matas med. Det är mer sunt, och hållbart, att vara nöjd med det man har.
Ungefär så försöker jag säga till mina barn, till mig själv och nu till er.

Bifogar här några slumpvis valda träningsbilder, hämtade från nätet.
/Anna

Vacker, Flicka, Kvinnliga, Ung, Kvinna, Porträtt

Måndag

Veckans första dag, måndag, är för många människor den sämsta. Måndag finns beskrivet nedsättande  i citat och ordspråk:
Shortest horror story: Monday
Oh shit, its Monday tomorrow
Det finns bara en bra sak med Måndag, att det är så långt till nästa Måndag.
Why is Monday so far from Friday and Friday so near to Monday.

Jag tycker att det är slöseri med livstid att starta veckan med den inställningen. Om första delen av varje arbetsvecka är ångestfylld blir en stor del av livet grått. Vi behöver ta ansvar över att tycka om måndagar. Enligt min uppfattning är det en inställningsfråga.

/Anna

 

I

lätt och svårt

Vissa dagar dansar fingrarna tango på tangentbordet. Kreativiteten är stor och meningar formuleras enkelt. Andra dagar är det svårare, inte ens med pekfingervalsen lyckas en enklare text bli till. Det finns inget att förmedla och det är lika tomt på tankar som det kan vara fullt nästa dag.
Jag blir nyfiken på hur konstnärer, skulptörer och andra kreativa personer gör. Målade Picasso trots att inspirationen inte fanns, eller blev det paus då?
Jag behöver hursom hitta mitt sätt och jag bestämmer mig här och nu för att låta texter bli oskrivna de dagar fingrarna inte dansar tango. Det är en befriande tanke att bara agera när den rätta inspirationen finns. Livet i övrigt fungerar sällan så.
När det gäller annandren.com är allt möjligt.

Ickeälta

IMG_7975 (2).jpgFör ett tag sedan hittade jag en gul lapp på min bil, perfekt fastklämd mellan torkarbladet och vindrutan. Jag hade missat att det var 7 meter parkeringsförbud precis där jag valt att lämna bilen. Böter var ett faktum.
600 kronor fattigare. Onödigt och klantigt.
Jag skulle kunna älta misstaget och klandra mig själv över att inte läsa skyltar ordentligt.
Men gjort är gjort. Livet går vidare.
Och nu har jag lärt mig vad som gäller när jag parkerar på Fabriksgatan 21.

Från bokat till VIP

Det är lördag och vi befinner oss i Åre. Vi sladdar in på Fjällgårdens afterski. Där möts vi av glada människor i uppknäppta slalompjäxor. Alla trängs i väntan på liveband. Vi ser en servitris som fixar med ett upphöjt bord vid scenen. På bordet står en liten skylt som visar texten ”bokat”. Ingen gör anspråk på platsen, alla tar för givet att sällskapet är på ingående.
Vi tar oss friheten och frågar om vi får slå oss ner tills vip-gästerna kommer. Vi får ett glatt ja till svar och servitrisen säger ”har ni tur så dyker de aldrig upp”.
Vi hade tur. Vi får behålla bordet och upplever afterskin från en utmärkt position. Vi firar med att beställa pizzabitar på träplanka, och dryck från stora ishinkar. Vi passar på att leka VIP, när vi en gång får chansen.

Det här hände för att vi ställde den enkla frågan ”kan vi sitta här tills de andra kommer?” Oftast väljer jag att inte ställa den här typen av frågor, för att jag tror mig veta svaret. Eller för att jag inte vill vara till besvär. Det kan vara små grejer, som att jag vill ha mer creme fraiche på min tacotallrik. Eller att jag vill låna grannens tidning på hotellfrukosten. Jag försöker verkligen träna på det här.
Min erfarenhet är att det är väldigt lätt att få det man önskar, om man bara ställer frågan.

Twitter

twitter-667462_960_720 (2).png
För fem år sedan laddade jag ner Twitter. Jag hade redan Facebook och var egentligen inte intresserad av ytterligare ett forum. Jag trodde att Twitter främst bestod av offentliga personer som diskuterade politik och klimatfrågor. Jag hade ingen aning om att småbarnsmammor och piloter uppehöll sig på Twitter. Jag visste inte att samtal om NHL-hockey, Adhd och melodifestivalen pågick.
Efter en trevsam start började jag twittra alltmer. Nya okända personer anslöt sig till min twittervärld, och jag till deras. Vi blev snart en mindre grupp som lärde känna varandra genom ord som formulerades till meningar. Twitter har ett upplägg som tillåter endast 140 tecken. Det gäller att formulera sig kärnfullt och rakt på sak. Vi delade mycket trams, skratt, ironi men också nyanser av allvar.
I maj 2014 tog jag tåget till Stockholm för att träffa de här personerna. Det var en häftig upplevelse. Vi hade en bra helg och har träffats vid fler tillfällen.

Hela den här twittergrejen har ökat min förståelse för att människor kan lära känna varandra via sociala medier. Jag ser via mina barn att det är vanligt hos den yngre generationen. De skapar många nya kontakter genom olika forum (t.ex. snapchat).
Jag kommer alltid att uppmuntra till fysiska möten, men Twitter har definitivt lärt mig att förstå, och inte utesluta, andra alternativ.

 

 

Kollegor och en räka

Vissa dagar bjuder mitt arbete på större utmaningar, igår var en sån dag. Jag som för det mesta är oavbrutet positiv, utstrålade för en stund irritation. Då kliver mina kollegor in. Robert dansar glädjedansen i matsalen, han är lycklig över att äntligen få se mig negativ. Christer kommer med stora kramen och Jonas skickar en filmsnutt på en räka från sitt akvarium. Jennie skickar ett peppande sms och själv ler jag åt det som utspelas. Jag känner mig tacksam.
Arbetet utgör en stor del av veckans timmar och kollegorna är många gånger de som gör skillnad. Tuffa arbetsuppgifter blir lättare i en fungerande arbetsgrupp.
Jag bifogar bilden på räkan, som egentligen är en film. Se den som en påminnelse om att sprida glädje på jobbet.
/Anna

IMG_3050.jpg

 

 

 

Samtalsämnen

maskrosor.jpegDet finns, och har alltid funnits, personer som gärna pratar om andras brister. De har åsikter om hur grannen sköter gräsmattan, hur kollegan fostrar barnen, hur idrottsledaren sköter träningen m.m.m.m.
Mitt tips är att välja bort sådant snack. Det är åtminstone viktigt att inte låta sig dras med utan att reflektera. Bestäm dig för vem du vill vara.
Det finns så många människor som gärna pratar om annat. Om upplevelser, om dilemman, om dåtid, nutid eller annat.
Jag tror att livet blir roligare, och längre, om vi fokuserar på annat än andras svagheter.

/Anna

 

J och T

Några personer får en egen text på den här sidan. Först ut blir Joel och Tilde.

Det här med att ha tvillingar i huset är numera inte så stor skillnad mot att ha två barn i olika åldrar. Det var mest påtagligt när de var riktigt små. Två bebisar som ville ha mat samtidigt, två ettåringar som försökte lära sig gå och två små barn som ville nå tv-dosor på vardagsrumsbordet. Att lösa konflikter med den som har kommit lika kort i sin utvecklingen var inte lätt, många riv och bitmärken har utdelats.
Dråpliga och glada situationer är såklart det som varit mest förekommande. Så mycket glädje.
Idag, 14 år senare, fyller de huset med härligt tonårsprat och svajiga hormoner. De har gemensamma vänner och hänger ofta på samma ställen. Här har vi dem i egen person:

Joel Andrén. Tvillingen som föddes 2 minuter efter sin syster och har sedan dess tvingats ta titeln som lillebror. Ovanligt smart kille som också är duktig på att teckna, spela gitarr och idrotta. Har som barn varit tålmodig och lekt länge med det som funnits att tillgå. Klarar sig bra i alla situationer, oavsett språk och land.  Joel är just nu en tonåring i sina bästa år.

Tilde Andrén. Tvillingen som kom till världen som nummer ett, vilket hon gärna berättar. Karismatisk personlighet. Pratar mest i familjen. Retsticka sedan tidig ålder. I tvillingvagnen tog hon nappen från Joel och slängde den långt utanför vagnen (och log sedan med ett brett leende). Tilde har koll på det mesta. Målmedveten med ett stort fotbollsintresse. Mogen tonåring.

IMG_7955 (2).jpg
Joel till vänster och Tilde till höger.

IMG_7956 (2).jpg
Lillebror till höger och storasyster till vänster. (Här hade Joel lyckats behålla nappen)

IMG_7960 (2).JPG
Här klädda i likadana tröjor, vilket var ovanligt. Den som tittar noga kan se spår av rivmärken på kinderna.

IMG_7965 (2)
En av favoriterna, stå på var sin stol och sakta förvandla köket till ett kaos.

IMG_7972 (2)
Bråka, skratta, leka, samarbeta – vardagens alla nyanser.

IMG_7970 (2)En kanin och en boxare, inget konstigt med det.

IMG_0438
Det här med fjällresor kan vi.

IMG_3029.jpg
Gemensamma vänner, här analogt spel en lördagkväll.

IMG_0445
Bild tagen på 14-års dagen. Rivmärken borta, nu duckface och solglasögon. Kärlek.

topp 3-dofter

parking-parking-lot-underground-garage (2).jpg

Har ni tänkt på hur storslagna vissa dofter är? Här är mina topp tre just nu (kanske lite oromantiska).

  1. Statoilbutik.
    Doften av nygräddade fabriksbakade kanelbullar är svårslagen. Små välgörenhetspartiklar sprider sig via näsan till resten av kroppen.
  2. Kaffepulver.
    Att stoppa näsan i ett nyöppnat kaffepaket hamnar på listans andra plats. Vakuumförpackningen maximerar doften och kaffepulvret ger mig en direktinjektion av välmående. Jag dricker inte kaffe (förutom hotshot).
  3. Garage.
    Dofterna av bensin, olja, avgaser och betong gifter sig. Här gäller det att hitta sitt favoritgarage. Generellt tycker jag att det fanns fler alternativ förr. (Mitt bästa garage är i ett sutteränghus från 70-talet.)

    Vilka är dina bästa dofter? Du kan enkelt ta reda på det genom att vara närvarande, stanna upp och andas. För mig är det nästan omöjligt att uppleva dofter i ett stressat tillstånd. Dofter tycks filtreras bort av distraktion.
    /Anna

Skilsmässor

9FKDRHHSJ6 (1).jpg
Skilsmässostatistiken ökar för varje år.
 Jag har flera vänner som har separerat och det har lärt mig att orsakerna kan vara många. Det är ofta en mängd saker som inte har fungerat över en längre tid. Jag tänkte ta mig friheten att presentera en tänkbar framgångsfaktor för att få förhållanden att bestå. Teorierna är mina egna och har ingen förankring i fakta eller forskning.

Det finns en outtalad förväntan om hur förhållanden ska fortgå. Vi bör tycka lika och göra lika. Allt annat kan ses som tecken på ett dåligt förhållande. Många strävar efter att ”växa ihop” och det anses också vara det bästa kvittot på ett lyckligt förhållande. Två personer ska bli en.
Jag tror att den förväntan är förödande. Vi föds till en egen person och behöver använda hela livet till att vara den vi är. Att växa parallellt med sin partner, tillsammans, är min teori för ett framgångsrikt förhållande.

Att göra egna saker, ta egna beslut och tycka annorlunda än sin partner kan vara en utmaning då det av samhället kan ses som annorlunda. Många är rädda för vad omgivningen ska tycka och väljer hellre att tappa bort sig själva.
Jag har ganska bra erfarenhet av att göra egna saker, samtidigt som min familj är viktigast. För mig är det ointressant att lyssna till eventuella synpunkter från andra. Det enda som är viktigt är att vi som lever ihop är överens.
Hela min teori om att växa parallellt ska inte blandas ihop med egoism. Det här resonemanget bygger på att förstå vad jag menar. Såklart bygger ett förhållande på givande och tagande, värme och omtanke. Min teori handlar om att uppmuntra varandra, till att ibland tycka olika och göra olika.
Kanske bör vi ändra vigsellöftet, för att ge mer acceptans och utrymme åt egna val:
”Härmed lovar jag att dela glädje och sorg med dig och peppa dig att göra saker som du mår bra av. Jag kommer att låta dig utvecklas på egen hand samtidigt som vi lever våra liv tillsammans.  Jag ska visa dig respekt, ha sinne för humor och och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.”

/Anna

 

 

 

Fem bilder påskhelg

IMG_0114
Bildtext: Nybyn, Sidensjö-tre mil in i landet från Örnsköldsvik. Här finns min mammas föräldrahem med tillhörande ladugård, grishus, hebre och vedbod. Inredning, porslin, solstolar m.m. andas en charmig dåtid.

IMG_2894.JPG
Bildtext: På vedbacken kapas och klyvs ved. Kaffepaus med kanelbullar förekommer.

IMG_0121
Bildtext: Tilde Andrén åker ingenstans utan en fotboll.

IMG_0392
Bildtext: Kusin Wilma testar om en fisk också kan bli en prins.

IMG_0124
Bildtext: Wictor, Karolina, Wilma, Joel, Tilde, Anna, Lars, Johan, Zenita. Ingrid hamnade utanför bilden och Holger var fotograf.

fem

IMG_0375Jag bodde i Tyskland i 1 1/2 år. Det är liten del av mitt liv, endast 4%, men det gav stora intryck. Jag ska lista fem reflektioner. Här kommer nummer fem.

Fem
Tiden i Tyskland lärde mig hur levande jag blir av att försätta mig i nya situationer. Upplevelser, puls och olikheter ger mig energi. När det går för lång tid utan nya intryck infinner sig en rastlöshet. Jag känner mig som en död ekg-kurva, förvisso välmående och glad, men avsaknad av toppar och dalar. Jag behöver kompensera med att planera in utfärder för att ge extra liv åt min kurva.
Oklart om ordet rastlös är rätt att använda. Det andas en negativ klang och ger inte rättvisa åt strävan efter nya intryck. Men det är klart att det har varit enklare, och billigare, att få samma energi av att stanna hemma.
Den tiden är dock förbi.
/Anna

 

intryck tre och fyra

IMG_0369 (2)Jag bodde i Tyskland i 1 1/2 år. Det är liten del av mitt liv, endast 4%, men det gav stora intryck. Jag ska lista fem reflektioner. Här kommer intryck tre och fyra.

Tre
Jag tog mig fram på affärer med enklare tyska men det var främst engelska jag använde i samtal med vänner. Fem mammor på lunch, varav två från USA, en från Canada, en från England och jag- kunde bli en utmaning. Olika accenter, snabbt tempo och svåra ord. Jag fick bromsa samtalen emellanåt med ”stopp, jag hänger inte med, förklara mer”. Och de gjorde dom tålmodigt med ett leende varje gång.
Tillbaka i Sverige uppskattar jag det enkla med att uttrycka åsikter, nyansera språket och förstå varenda ord.  Att prata annat språk än sitt modersmål är jobbigt, men nyttigt.

Fyra
Det jag saknade först var att höra brorsan kliva in i hallen och kunna ta bilen till mor och far. Det som varit självklart i många år var inte längre möjligt. I början saknade jag också mitt jobb, mina arbetskamrater och min vardag. Jag längtade efter den sköna känslan av fredag efter en veckas hårt jobb.
Första veckorna saknade jag polarkakor, falukorv och hushållsost. Det gick dock snabbt att hitta tyska motsvarigheter. Grönsaker, kött, korv, frukt- ja det mesta, smakar mer och bättre i Tyskland.
Sammantaget blev saknad allt mindre. Nya uppgifter, nya människor, ny mat korsade min väg. Bara man har sin allra närmsta familj runt sig tycks mycket av det andra gå att ersätta. Det är ett krasst konstaterande, men sant.

 

intryck ett och två

IMG_0374.jpgJag bodde i Tyskland i 1 1/2 år. Det är liten del av mitt liv, endast 4%, men det gav stora intryck. Jag ska lista fem reflektioner. Här kommer de två första.

Ett.
Jag hade tidigare ett mål att vårt gula hus i Västeralnäs, Sverige, för alltid skulle vara mitt trygga fort. Ett hem där mina barn skulle växa upp och dit de skulle återvända i vuxen ålder för att övernatta i tonårsrummet, känna igen tavlor på väggen och dofterna på nedervåningen. Tiden i Tyskland lärde mig att hemma kan vara på många ställen. Ett hem handlar inte om hus, historia, möbler och färger. Det är människorna i huset, hur du mår och vad du gör som skapar det hemtrevliga. Med den insikten blir en fast punkt inte lika viktig.
Det är inte längre ett mål att bo så länge som möjligt i Västeralnäs.

Två.
Tiden i Tyskland gav oss erfarenhet av en annan skola. Joel och Tilde gick på internationell skola. Den största skillnaden var krav, förväntningar och meningsfullhet. Läxor skulle vara göras, förhöras och följas upp. Uppgifter som gjordes slarvigt fick göras om. Undervisningen tog in omvärlden och skolan ville utveckla eleverna till thinkers, reflective, openminded, caring, knowledgeable m.m.
De vuxna lyckades förmedla att skolan var viktig.
Jag anser att svenska samhällets oro över att barn inte ska uppleva press har skapat en kravlös skola. Jag välkomnar skolan i Sverige att våga höja förväntningar på barn. Det gör dem gott.
Prestationer styrs av förväntningar, det lärde jag mig i Tyskland.

/Anna

Begravningslåt

Det är läskigt att tänka på döden. Det gör ont att föreställa sig att inte vara levande.
Mitt mål är att leva uti hundrade år, men jag har redan nu önskelåten till min begravning klar. Den får gärna spelas utomhus med bra ljudkvalitet. Det är en låt som jag hörde på väg till jobbet för många år sen. Jag insåg att orden formulerade det jag vill förmedla den dag jag har levt klart, drar vidare eller vad som nu väntar. Hur funderar ni andra? Viken låt kommer att spelas på er begravning?
Det här dystra men ändå verkliga måndagsinlägget avslutas med texten till min valda låt. Godmorgon!

Martin Stenmarck- det skall vara fest den dagen jag dör.

Jag har tittat på mörkret.
Sett hur det äter, varje stråle av ljus.
Vad får jag ta med mig, dagen då festen tar slut?
Jag har packat en väska.
Fyllt den med saker, som man borde ta med.
Där i finns en bild på barnen.
Man vill ju vara klar den dagen.Det ska va fest, den dagen jag dör.
Blås i trumpeten och sjung i kör.
Bjud av vinet, bjud upp till dans.
Det är här det händer, ingen annan stanns.
Och när natten kommer till er, gå ut på stan.
Ni ska känna att ni lever, av bara fan.

Jag har hört dom om natten, folket som talar.
Dom säger jag ska komma hem.
Dom rycker och sliter, vrider och vänder i mig.
Och jag har sparat på saker, lagt dom i högar.
Kanske för många jag vet.
För ge er någonting att minnas.
Det var så vackert att få finnas.

Det ska va fest, den dagen jag dör.
Blås i trumpeten och sjung i kör.
Bjud av vinet, bjud upp till dans.
Det är här det händer, ingen annan stanns.
Och när ni öppnar kyrkans portar och går ut ikväll.
Höj en bägare mot himmlen så är du snäll.

(2x)
Det ska va fest, den dagen jag dör.
Blås i trumpeten och sjung i kör.
Bjud av vinet, bjud upp till dans.
Det är här det händer, ingen annan stanns.

Och när natten kommer till er, gå ut på stan.
Ni ska känna att ni lever, av bara fan.
Och när ni öppnar kyrkans portar och går ut ikväll.
Höj en bägare mot himmlen så är du snäll.

Fredag

Fredag, för många är det veckans bästa dag och jag är beredd att hålla med. Ikväll ska jag äta sushi och sedan somna i soffan. Jag ska ha grå mjukisbrallor och det kommer att stå en skål med uppäten glass till höger om fjärrkontrollen. När jag sovit tillräckligt länge ska jag försöka behålla tröttheten samtidigt som jag förflyttar mig till sängen.
Större planer än så har jag inte. När jag tänker efter så är det succé, iallfall om ordet succé definieras enligt nedan.
Trevlig helg!
IMG_0354.jpg

Det här med fönsterplats

Åter på svensk mark, väskor uppackade och en tvättmaskin som snurrar. Flygresan hem från Italien bjöd på ett mäktigt uppfrånperspektiv över alperna. Jag kommer aldrig sluta förvånas över att så många människor vid fönsterplats väljer att i n t e titta ut.
Det kan såklart bero på att vissa är ointresserade av utsikten. Det kan också bero på flygrädsla där någon väljer att blunda. Någon kanske är trött och föredrar att sova.
Jag befarar att många dessutom väljer att leka världsvan resenär som anser att endast barn tittar ut genom flygplansfönster. Att läsa tidningar med aktuella aktiekurser kanske anses coolare än att trycka näsan mot fönstret.
Det tycker inte jag.
För mig är det direktinjecering av energi att titta ut när planet lämnar gaten och kör fram till startposition, lyfter och lämnar med en skön acceleration. Likaså vill jag vara med vid inflygningen, när en stad kommer allt närmre, när flygplansdäcken sätter i marken och markpersonalen placerar ut orangefärgade koner.
Det är bra att vi kan välja själva, vad vi vill göra av vår fönsterplats.
/Anna

Cervinia- pistmaskin

Jag beundrar pistmaskiner och deras sätt att jobba. Entusiastiskt startar de sin arbetsdag när alla andra åker hem. Noggrant och systematiskt tar de sig upp och ner för varje backe. När mörkret faller syns endast strålkastarna högt där uppe i backen.
Den här morgonen har deras arbete återigen skapat perfekt manchester. ”Pisten Bully” är en av alla maskiner i det här stallet. (Jag har nog en crush på pistmaskiner.)

Dag 4 rapporteras för övrigt med bilder. Tack Cervinia för fantastiska skiddagar!imageimageimageimageimageimageimageimageimageimage

Cervinia-en tur till Zermatt

Vi startar dagen med att förflytta oss från Italien till Schweiz med slalomskidor. Zermatt är den skidort i Schweiz som ligger närmast och våra liftkort ger tillgång till båda liftsystemen. Matterhorn (4478 meter) reser sig som en ståtlig trekantig bergspeak mellan orterna. Det är lika vackert på båda sidor. Zermatt har något bredare pister och lite kallare snö. Cervinia är känd för mer sol och billigare mat. Färgglada skidåkare syns överallt i backen. Ibland sladdar en äldre Italienare förbi, barhuvad med fladdrande hår. Snowboardåkare blir allt vanligare, vi ser några sitta på sidan av pisten och njuta av solen (de verkar bäst på det här med paus). Skidskolor är igång, barn i orangefärgade jackor åker på led. Jag ser en äldre man ta privata lektioner och det inspirerar mig att se drivkraften att vilja lära nytt, oavsett ålder.
Efter dagens första choklad-med-grädde-stopp får vi en oplanerad lång tur med ett fascinerande gondolsystem (vi råkar kliva på i fel riktning). Det tar oss först ända ner till alpbyn i Zermatt och sedan direkt upp till höga toppar. Likt en röd guidebuss i London kunde vi i 40 minuter studera alplandskap inifrån gondolen.
Det här med att åka lift tillsammans njuter jag  lite extra av. I vardagens tempo med jobb, skola och träning finns sällan tid och vilja (från ungdomarnas sida) att sitta nära på samma ställe och dela upplevelser. Liftåkning blir utmärkt familjetid där ingen kan avvika och inget wi-fi finns att tillgå.

Vi avrundar dagen högt uppe i backen, idag är det fredag och en DJ har intagit platsen till vänster om baren. Afterski med glada skidåkare pågår. 60-åringar och 20-åringar dansar i pjäxorna till hög musik. Berget omringar stället.
Senare på kvällen överraskas vi av fullsatta matställen. Att boka bord har inte varit nödvändigt tidigare i veckan. Efter rundvandring bestämmer vi oss för att köpa hem lite pizzaslice, panini och toast. Det blir ingen smakupplevelse direkt, men efter att ha ätit av yogurt från kylen är alla mätta. I morgon väntar vår sista skiddag. Jag har siktet inställt på att vara först upp i liften och bege mig till de backar som blivit mina favoriter. Där ska jag uppleva känslan och ljudet av carvingsvängar som skär mot manchestersnö.
Hejdå och tack till er som surfar in på min sida! (Jag behåller min rutin med att skriva på morgonen, dock inte cykla 15 min. Styckeindelning är svårt via iPad men jag hoppas ni ändå kan hänga med i textflödet)

imageimageimageimageimageimageimageimage

Cervinia- lång pist och afterski

Vi tar oss upp till 3500 meters höjd med hjälp av gondol, korglift och kabinbana. Det är vindstilla på toppen och solen skiner. Jag stannar tiden och njuter av vyn. Viss distraktion sker av att Joel är irriterad och snabbt vill ta sig neråt. Han är den som är mest känslig för höga höjder. Den tunna luften påverkar oss alla och Joel har sedan tidigare alpresor erfarenhet av yrsel och illamånende.
Vi startar vårt åk som blir det längsta vi gjort. Ingen backe i världen är längre än 22 km. Att åka utan stopp är inte ett alternativ då framsida lår bränner av utmattning från gårdagen. Jag är den som klagar mest över träningsvärken. Mina barn anser att jag är otränad. När vi når slutet av pisten har vi förflyttat oss till byn Valtournenche. Vi stannar och testar om varm choklad med grädde smakar lika bra här (det gör den). Sedan tar vi oss tillbaka till Cervinia. Resten av dagen blir en skön repris av gårdagen, åkning blandas med vila. Pappan åker mest. Stämningen är god och vi påminner varandra om att njuta av det vi får vara med om. Soliga dagar i alperna är en upplevelse.

Det blir middag på pizzerian runt hörnet vid åtta. När vi går in möter vi glada människor i slalompjäxor. Deras skiddag har inte slutat än, afterski pågår. Det skulle lika gärna kunnat vara jag vid ett annat tillfälle. Vi slår oss ner och äter i rummet bredvid baren. Bartendern hoppar till musiken och skidåkare dansar i underställ. Sonen frågar när vi går därifrån ”mamma vill du stanna?”. Han vet att det här är miljöer jag trivs i, men inte ikväll. Nu väntar kortspel och det slår just nu. Det här är ett av livets goda, att man kan gilla båda och välja tillfällen när man gör det ena och det andra.
Hemma i lägenheten finns bara italiensk tv och barnen har hittat en filmbox med tv-serier. Rödrosiga om kinderna trängs vi i soffan efter ett mindre lyckat parti kortspel. Det har helt klar sin charm att sitta i en alpby på 2000 meters höjd med tända ljus och ömma lår, och titta på Desperate Housewives.

imageimageimageimage

 

Cervinia- första dagen

Från sovrummet ser vi en klarblå himmel. Pappan är ivrigast att ta sig till backen och efter frukost är han den som ger sig iväg först. Fördelen med gångavstånd till närmsta lift är att olika starttider är möjliga. Mamman och tonåringarna tar skidorna på axeln och ansluter till backen vid halv tio. Vi får en magisk dag. Nästan vindstilla och -1 grad i skuggan. Det blir en del stopp på soldränkta terasser med utsikt och servering. Choklad med grädde, en kall öl, glühwine, pasta, crossiant m.m – allt smakar extra bra i alpmiljö. Slalombackarna här i Cervinia är kända för att vara carvingvänliga. Breda pister med lagom lutning. Av familjens fyra medlemmar är det alltid jag som är sist ner numera. Tiden när vi åkte med varsitt barn mellan  benen och föste dem framför oss är definitivt över.

Väl uträknat ser vi till att befinna oss på hög höjd när liftarna slutar gå för dagen. Där kan vi lapa sol och sladda ner till byn när vi känner oss färdiga. Tilde blir kissnödig och vägrar gå på en toalett som har ett hål i marken, det innebär att ”vi måste åka hem nnuuu”. Efter att ha testat hennes uthållighet beger vi oss hem till vår lägenhet och knäpper av skidorna. Vi är tacksamma över det vi fått uppleva. I morgon ska vi testa pist nr 1, världens längsta backe 22 km. På återseende!

imageimageimageimageimageimage

 

13 bilder after work

IMG_7533
Vinylbaren på Hampnäsudden.
IMG_7558Eleverna på Hampnäs Gymnasiums restaurangprogram fixade maten. Mycket bra!IMG_7559IMG_7574 (2)IMG_7596 (2)Glenn fokuserad. En klassisk pingisturnering ”Ryss”.IMG_7611Glad Elle.
IMG_7615
Nöjd Zenita. Imponerad publik.IMG_7624 (3)Prisutdelning till ettan och tvåan.IMG_7639Många timmars dans blev det.
IMG_7600Pär är glad över att slippa dansa.IMG_7645 (3)Nöjda-Ulrica, Anna, Susannah, Elle.

Min lista

När jag är på dåligt humör irriterar jag mig på:
– ouppackade väskor
– motorvärmarsladden som inte går i direkt
– matrester lämnade i diskhons sil
– långsamt nätverk
– kaos i hallen
– svårtänd brasa
– aftonbladets rubriker
– Joels playstation
– överfulla soppåsar
– tonåringar
– norrland
– kökslådan med plastbyttor
– krångliga maträtter från ICAs matkasse
– kläder på golvet
– robotdammsugaren som kört fast
– Tildes alla selfies på snapchat
– m.m

Då vet ni det, alla ni som tror att jag alltid är glad. God morgon!

En känsla av flow

Musik som flyttar dig tillbaka i tiden och får dig att återuppleva sinnesstämning, visst tar du ansvar över att skapa den spellistan?
Vi behöver försätta oss i situationer där upplevelser kombineras med musik. För att det ska blir ett starkt minne behöver vi andas in den magiska känslan av här och nu. Inte ägna tankar åt middagsmat, olösta problem eller vilken tid väckaren ringer. Min övertygelse är att det handlar om att vara närvarande, skyll dig själv om du inte testar.
Här är två av låtarna/upplevelserna som finns på min spellista:

Låt: ”säg mig var du står”- Carola
Det är eftermiddag i mars. Vi är tio stycken som sitter i en snögrotta. Solen går ner, backen stänger och pistmaskinen börjar jobba för morgondagen. Pistvakten är medgörlig och låter oss sitta kvar. Korv, räksallad, vin och musikanläggning finns uppdukad i snön. En ketchupflaska ligger uppochner. Batterierna till högtalaren är nyladdade och på högsta volym spelar vi Carolas låt ”säg mig var du står”. Texten i refrängen påminner om att ta vara på upplevelser och inte stressa vidare ”det är dags att börja tänka om för tiden rinner ut den kanske snart tar slut”. När solen försvunnit bakom berget blir det kallt och vi beger oss glada nerför den nypistade backen.
Magiskt minne och varje gång jag hör låten ser jag pistmaskinen och slalomstavar framför en himmel i rödgula färger.

Låt: ”Boeves Psalm” – Lars Hollmer ”
Vi är tre stycken som sitter på en balkong i Spanien. Övriga i sällskapet duschar, byter om och jagar middagsställen. Vi bestämmer oss för att pausa tiden och delge varandra en favoritlåt. Boeves Psalm är först ut och spelas i vindpusten av den ljumma utlandsluften. Havet brusar och belysningen på hotellpoolen skapar kristallklart vatten. Det är första gången jag hör låten och smittas direkt av min kompis glädje. Den här låten har ingen text. I rätt sinnesstämning kan en melodi säga mer än tusen ord.
Jag får ett sms och väljer att inte svara. Det är någon som vill att vi ska ansluta i lobbyn. Det var aldrig ett alternativ. Där och då lyssnade vi på Jons favoritlåt.
När jag hör låten idag ser jag tre stolar på rad, känner varma vindar och hör ljuv dragspelsmusik.

Jag har fler låtar på spellistan . Där finns ”stad i ljus”, ”händerna mot himlen”, ”what a feeling” , ”så klart” m.fl. Om dom kan jag berätta en annan gång.

Cervinia

Skärmavbild 2016-02-29 kl. 06.45.06.jpg

Nästa vecka reser vi till alperna för att åka skidor. Den här gången testar vi Italien. Flyg från Umeå, hyrbil från Milano. Lägenhet vid liften och alpby runt hörnet. Jag längtar till italiensk mat på 3000 meters höjd,  carvingsvängar och kortspel i långkalsonger. Lars studerar liftsystem och ser fram emot en dagsutflykt till Zermatt. Tonårssonen vill helst stanna hemma och säger sig inte gilla slalomåkning. Att bli brun på höga höjder är tonårsdotterns största drivkraft.
Så här ser det ut när familjen Andrén ska ut och resa. Åsikter och förväntingar spretar åt olika håll. Graden av entusiasm är skiftande.
Det som alltid händer, när vi låser ytterdörren och ger oss iväg, är att en magisk känsla av närvaro infinner sig. Stämningen är god och tonåringarna ler.
Spretiga åsikter landar i gemensamma upplevelser, för mig är det en del av resandets guldkorn.

/Anna

 

 

h e j

Jag kommer in i entrén hos min tandläkare. I väntrummet sitter en kvinna, jag säger hej. Kvinnan ler och svarar ”Hej, det glädjer mig att du hälsar. Det är ovanligt”.

Varför är vi så dåliga på att säga hej? Är det ointresse eller osäkerhet? Titta ner och titta bort kan enkelt bytas mot titta upp och titta i ögonen. Att säga hej är det mest simpla sättet att bjuda på sig själv, och göra andra glada.
I det här fallet tar jag mig rätten att utse mig till ett föredöme. Jag inväntar inte att andra ska ta intiativ att säga hej. Jag bjuder gärna på den positiva energi det tillför en människa att få ett hej riktat till sig. Det är upp till var och en att bestämma hur ofta man vill ta intiativet att säga hej. Till dig som överväger att göra det lite oftare kan jag säga grattis. Det kommer att göra dig och din omgivning gladare.

/Anna

 

inlägg, visningar och besökare

Skärmavbild 2016-02-25 kl. 06.30.59

Det är ett 20-tal personer som vet att den här sidan finns och till Er vill jag säga tack. Tack! Statistiken visar att ni är med på resan mot 100 år, det känns smickrande.
Jag gillar att ni är med mig när tankar formuleras till ord. Förutom den kreativa känslan som skrivandet ger, lär jag mig massor. Prova gärna, ni kommer förmodligen att känna igen er i uttrycket ” I don´t know what I think until I write it down”.
Kanske mina texter kan kickstarta era tankar ibland, då har vi satt någonting i rörelse. Det är positivt. Jag antar att det är med tankar som med allt annat, antingen är de under utveckling eller avveckling.
Jag fortsätter skriva. Oftast sker det mellan 06-07 på morgonen. En bra start på dagen. Godmorgon.

/Anna

Lusmedel och Prosecco

IMG_2526.jpgRulltrappan tar mig till våning två. Jag passerar akademibokhandeln och går in till apoteket. Hyllan med lusmedel lokaliseras målmedvetet. Bekämpningsmedel finns i sprayform och schampo, med olika verkningstider och skilda fabrikat. Valet är fritt och pga god erfarenhet av lösshantering så vet jag vad jag vill ha. Tjejen i kassan tar betalt och ler tröstande. Då återstår  bara att åka hem och göra jobbet. På väg till bilen passerar jag systembolaget, min gröna apotekpåse speglar sig i fönstret. Där inne finns nästan inga kunder. En flaska prosecco ropar till mig att en hårlössmåndag blir vad man gör den till. För att ta mitt ansvar att blanda högt och lågt, moll och dur så går jag in och köper flaskan. Jag placerar den i apotekskassen, till höger om lusmedlet.
Det blir som en konstinstallation.
Nu blev inte skumpan uppdrucken samma kväll, den står praktfull i kylen och väntar. Jag ska öppna den till helgen och låta mig påminnas om att en tråkig måndag kan ge en rolig fredag. Det är fint att vi kan välja hur vi förhåller oss till hårlöss, och andra icke-roliga saker som inträffar i livet.
/Anna