När vi landar på Miami international airport ställer gränspolisen de givna frågorna ”vad ska ni göra i USA? Var ska ni bo? Hur länge ska ni stanna? Vi berättar att det är en semesterresa och att vi tänker börja med några dagar i Key West. Vakten ser förvånat på oss och berättar att det ingen idé att åka dit. Han säger att allt är försört efter stormen Irma.
Vi följer våra planer och tänker att han överdriver. På väg ut till Key West passerar vi ort efter ort som liknar mer en spökstad än ett paradis. Vägarna kantas av skräp och skadade hus.  Vi ser båtar uppkastade på land, halmtak som flyter i vattnet och handmålade skyltar utanför hotell som säger ”closed”. Det är fyra veckor sedan stormen drog fram och röjningsarbetet pågår. Delar av sträckan omges av fantastiskt turkosblått vatten direkt vid vägkanten. En vacker miljö men sträckorna av förödelse och utsatta människor överskuggar de natursköna delarna.
När vi kommer fram till Key West konstaterar vi att här har Irma slagit till något mindre, dessutom har röjningsarbetet kommit längre.
Vi checkar in på hotellet och får vi information om att en festival pågå i stan dessa dagar. Fantasy Festival. Det visar sig vara en populär, traditionsenligt festival där tusentals människor klär sig annorlunda, märkligt, påhittigt eller inte alls. När vi flanerar längs Duwal Street möter vi en naken tjej med kroppsmålningar som går hand i hand med en utklädd Super Mario. Vi kan inte annat än skratta. Key West är inte fullt ut såsom vi föreställt oss.
Efter två dagar, som förutom nakna människor innehållit god mat, poolhäng, flamingoinköp, Southernmost Point och glad samvaro drar vi mot FortLauderdale. Där har vi hyrt ett hus och när vi sätter nyckeln i dörren förstår vi att det här kommer att bli bra. Fantastiskt hus, pool, nära till havet, grill, många sovrum och wifi.
Vi vänjer oss med långa frukostar, lunch vid poolen, en öl på stranden och ett skönt tempo. Det blir några utflykter för att se amerikansk fotboll, besöka Miami och åka båt. En bra mix och när vi efter 10 dagar beger oss hemåt summerar vi resan som utmärkt!
Den som vill se några minuter bilder kan luta sig tillbaka och se youtubeklipppet.

Det är fredagkväll och Joel har träning. Regnet hänger i luften och det är mörkt ute. Han tar sig hem via tunnelbana och tvärbana från Kärrtorps IP. Ett glatt hallå hörs från hallen när han kliver in genom dörren. Efter en dusch och en tallrik gröt landar han vid sin dator. Hörlurar och microfon möjliggör kommunikation med vänner. 
Samma fredagkväll tar Tilde bussen till slussen och sedan tunnelbana till Medborgarplatsen. Där träffar hon två kompisar, de rör sig bekvämt i området. En fotboll finns medpackad. På en belyst konstgräsplan, bland pubarna på Folkkungatagatan, samlas de runt målet. Efter några timmar är hon tillbaka. Obekymrat går hon och lägger sig på sitt rum.

För oss föräldrar är det ovant att ha tonåringar på stan, vi är mer vana vid byn. Det är  inte hållbart att oroa sig till den grad att vi begränsar deras rörlighet. Vi kommer överens om tider och har en viss kontakt. Joel och Tildes självklara icke-rädsla smittar oss på ett positivt sätt. Dom har en fantastiskt rolig tid framför sig. Vi väljer att vara mer glada än oroliga. 

Ta er en bra dag!

/Anna



Det var inte så lätt att såga upp cykellåset. Bågfil fungerade inte, bultsax fungerade inte. Det här låset kräver verktyg som inte finns i standardlådan.
Det får mig att tänka på några av de elever jag träffar.  De, precis som mitt cykellås, kräver en annan hantering. Ofta med verktyg som inte är så enkla att hitta. Det ställer högre krav på den som står inför uppgiften att hitta lösningar. När den som är ansvarig ger upp för fort blir det omöjligt att komma framåt.
Nu blev det så att vi lånade ett nytt verktyg, en rondell, för att nå vårt mål att kunna använda cykeln igen. Det fungerade perfekt. Med rondellen gick det snabbt och vi hade en lösning istället för ett proplem.
Precis samma resultat som när rätt verktyg hittas till en elev.

/Anna

Den här dagen har jag ovanligt många saker i mina händer när jag kommer ut på gården- soppåse, pappersinsamling och cykelnyckel.
Slänga skräpet och sedan sätta nyckeln i låset är planen. Nu blev det så att nyckeln råkade följa med i sopnedkastet. Hejdå cykelnyckeln långt ner i röret.  Jag tar mig till jobbet med Lars cykel istället. Värre saker kan hända och det enda som behöver fixas är att såga upp låset.  Själv äger vi inget bra verktyg för den här typen av uppdrag. Det finns säkert att köpa, eller kanske vaktmästaren på skolan har något att låna ut. Jag skulle också kunna dra den till cykelreparatören några kvarter bort, lägga huvudet på sned, och med min norrländska dialekt fråga om någon kan hjälpa mig att såga upp låset. Cykelstölder är dock väldigt vanligt i den här staden, vågar dom lita på att cykeln är min? Låter det trovärdigt att låset behöver sågas upp pga att nyckeln ligger längst ner i ett sopnedkast? Jag ver inte, vi får se.
På ett eller annat sätt kommer det att lösa sig. Jag och min mintgröna Sjösala kommer ses cyklandes snart.

Ja, det var det lilla jag hade att delge idag. Det du kan lära dig av det här är att bara slänga sopor i sopnedkast.

/Anna

Att bo nära släkt och vänner innebär fina möjligheter att träffas ofta. Det är enkelt att stanna till, ta en fika, säga hej. Att bo nära kan också bli slentrian där vi väljer att prioritera annat. Besöket och fikat kan man ta en annan dag, eller en annan dag.
När vi flyttade från Örnsköldsvik till Stockholm hamnade vi 60 mil bort från de vi känner allra mest. Korta avstånd byttes mot långa avstånd. Numera är det långa facetimesamtal och trevliga besök med övernattning som gäller.
Kontakten blir olika utifrån geografisk distans. Jag gillar att förhålla mig till rådande situation och väljer att se fördelarna. Det är hållbart i många olika situationer. Och det gör livet mindre komplicerat. Dagens tips!

Vissa ser nattsvart på att semestern går mot sitt slut. Det likställs med att sommaren är över och att det är ca 47 veckor kvar till nästa glädjeämne. Jag tränar på att förhålla mig på ett annat sätt.  Min första arbetsdag är på måndag och jag tänker att semestern är slut och sommaren fortsätter. En tur till Stockholms skärgård en lördag i september. En kall öl på en uteservering i kvällssol och kanske sommarens första dopp efter en lång arbetsdag i Nacka kommun. 

Vi väljer själva om vi abrupt vill förklara sommaren avslutad. Vi kan se oss som offer och tycka att ledigheten gick för fort och vädret varit för dåligt. Eller så försöker vi se helger och lediga eftermiddagar som möjlighet till mer sommar. 

Jag önskar er en fortsatt trevlig sommar ☀️

/Anna

Det finns ett konto på instagram som heter @rorlig_stillbild. I ca 30 sekunder filmas en sekvens med kameran helt fixerad. Det kan vara en havsvåg, en luftballong eller en broöppning. Den här idén är magnifik. Den behövs i dagens flöde där växling mellan sociala medier sker blixtsnabbt och scrollning görs i rasande tempo.
Med @rorlig_stillbild behöver nutidshjärnan stanna upp i t r e t t i o sekunder för att se slutet. Man vill se hela sekvensen, ibland glider något i eller ur bilden. Avgörande upplevelser. Smile.
De här 30 sekunderna blir en form av yoga, relax och mindfulness för hjärnan på nätet. En liten bromskloss och möjlighet att andas. Magnifikt.
Kontot och de rörliga stillbilderna är skapade av en norrländsk tjej i 40-års ålder som nyligen flyttat till Stocholm. Av mig.

/Anna

Bilden finns rörlig på @rorlig_stillbild