Varning för tonåringar

Som blivande förälder förbereder vi oss med information, böcker och samtalsgrupper. Libero skickar hem blöjprover och förlossningen ordnar studiebesök. När vi blir föräldrar till tonåringar får vi klara oss själva. Vi skulle behöva snacka ihop oss istället. Göra besök i tonårsrum och få gratisprover på mobilabonnemang. Jag vet inte vem som ska styra upp den där förberedelsen. Jag kan bidra med ett lista som personalen på BB kan anslå i korridorerna. Då kan nyblivna föräldrar,med sitt lilla knyte i landstingskläder, låta sig förberedas.

Så här beter sig din bebis om  13 år.

Ouppackade träningsväskor lämnas i hallen.

Använda handdukar placeras i blöta högar på golvet.

Glas och tallrikar lämnas på bordet framför tv:n.

Främst enstavig kommunikation används, undantaget meningen ”jag gör det sen”.

Sms besvaras kort och kärnfullt. A, gn, ok är vanligt.

Lampor lämnas tända när de lägger sig sist.

Mopeder parkeras på ett sätt som blockerar föräldrarnas parkeringsplats.

Swish laddas ner för att ta emot pengar.

All form av kroppskontakt vägras (sätt dig aldrig för nära din tonåring i soffan).

OBS! Dessa beteenden syns sällan på bilder som föräldrar lägger ut på sociala medier. Bakom varje vacker tonårsbild gömmer sig minst tre handdukshögar.FullSizeRender (8)

Annonser

Framgång är allt

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han säger bl.a.

”Framgång är allt. Men du och ingen annan definierar den.”
Min kommentar: Jag känner mig först skeptisk över Olofs inledning som säger att alla människor vill vinna, lyckas, prestera, gå sin egen väg och nå framgång. Jag känner många som inte har det drivet. När jag läser vidare förstår jag att Olof menar att framgång inte behöver vara det som tidningar eller samhället anser det vara. Han anser att framgång kan vara att inte göra något alls, att utsätta sig för obehag, att fantisera om drömvillan, att vara närvarande o.s.v.
Det blir befriande att tänka bortom samhällets definition på framgång. Det öppnar upp för flera människor att känna sig lyckade.
Personligen känner jag mig framgångsrik i att upprätthålla min filosofi om att aldrig springa tjejmilen.
hammock-163647_960_720

Geléhallon på toppen

Jag köper en mjukglass. Blandad smak av jordgubb och vanilj, med karamellströssel. På toppen placerar glasskvinnan ett geléhallon.
För mig är geléhallonet ett bra exempel på detaljer som gör skillnad. Hon hade kunnat strunta i det, jag förväntade mig bara det som var beställt. Men kvinnan öppnade en låda med hårt åtsittande lock, tog upp hallonet med tång och satte det omsorgsfullt längst upp.
Jag tror att vi behöver bli bättre på detaljer. Det kan vara på jobbet eller hemma. Ett avtal nerstoppat i ett A4-kuvert kan kryddas med en hälsning på en Post-it. En sallad med gurka skuret på ett annat sätt kan smaka bättre. Exemplen kan göras många. Att anstränga sig för detaljer kostar sällan varken pengar eller tid. Det tillför bara mervärde.

Min övertygelse är att små detaljer, som dessutom ingen förväntar sig, gör stor skillnad.

geléhallon

Från bokat till VIP

Det är lördag och vi befinner oss i Åre. Vi sladdar in på Fjällgårdens afterski. Där möts vi av glada människor i uppknäppta slalompjäxor. Alla trängs i väntan på liveband. Vi ser en servitris som fixar med ett upphöjt bord vid scenen. På bordet står en liten skylt som visar texten ”bokat”. Ingen gör anspråk på platsen, alla tar för givet att sällskapet är på ingående.
Vi tar oss friheten och frågar om vi får slå oss ner tills vip-gästerna kommer. Vi får ett glatt ja till svar och servitrisen säger ”har ni tur så dyker de aldrig upp”.
Vi hade tur. Vi får behålla bordet och upplever afterskin från en utmärkt position. Vi firar med att beställa pizzabitar på träplanka, och dryck från stora ishinkar. Vi passar på att leka VIP, när vi en gång får chansen.

Det här hände för att vi ställde den enkla frågan ”kan vi sitta här tills de andra kommer?” Oftast väljer jag att inte ställa den här typen av frågor, för att jag tror mig veta svaret. Eller för att jag inte vill vara till besvär. Det kan vara små grejer, som att jag vill ha mer creme fraiche på min tacotallrik. Eller att jag vill låna grannens tidning på hotellfrukosten. Jag försöker verkligen träna på det här.
Min erfarenhet är att det är väldigt lätt att få det man önskar, om man bara ställer frågan.

Kollegor och en räka

Vissa dagar bjuder mitt arbete på större utmaningar, igår var en sån dag. Jag som för det mesta är oavbrutet positiv, utstrålade för en stund irritation. Då kliver mina kollegor in. Robert dansar glädjedansen i matsalen, han är lycklig över att äntligen få se mig negativ. Christer kommer med stora kramen och Jonas skickar en filmsnutt på en räka från sitt akvarium. Jennie skickar ett peppande sms och själv ler jag åt det som utspelas. Jag känner mig tacksam.
Arbetet utgör en stor del av veckans timmar och kollegorna är många gånger de som gör skillnad. Tuffa arbetsuppgifter blir lättare i en fungerande arbetsgrupp.
Jag bifogar bilden på räkan, som egentligen är en film. Se den som en påminnelse om att sprida glädje på jobbet.
/Anna

IMG_3050.jpg

 

 

 

Skilsmässor

9FKDRHHSJ6 (1).jpg
Skilsmässostatistiken ökar för varje år.
 Jag har flera vänner som har separerat och det har lärt mig att orsakerna kan vara många. Det är ofta en mängd saker som inte har fungerat över en längre tid. Jag tänkte ta mig friheten att presentera en tänkbar framgångsfaktor för att få förhållanden att bestå. Teorierna är mina egna och har ingen förankring i fakta eller forskning.

Det finns en outtalad förväntan om hur förhållanden ska fortgå. Vi bör tycka lika och göra lika. Allt annat kan ses som tecken på ett dåligt förhållande. Många strävar efter att ”växa ihop” och det anses också vara det bästa kvittot på ett lyckligt förhållande. Två personer ska bli en.
Jag tror att den förväntan är förödande. Vi föds till en egen person och behöver använda hela livet till att vara den vi är. Att växa parallellt med sin partner, tillsammans, är min teori för ett framgångsrikt förhållande.

Att göra egna saker, ta egna beslut och tycka annorlunda än sin partner kan vara en utmaning då det av samhället kan ses som annorlunda. Många är rädda för vad omgivningen ska tycka och väljer hellre att tappa bort sig själva.
Jag har ganska bra erfarenhet av att göra egna saker, samtidigt som min familj är viktigast. För mig är det ointressant att lyssna till eventuella synpunkter från andra. Det enda som är viktigt är att vi som lever ihop är överens.
Hela min teori om att växa parallellt ska inte blandas ihop med egoism. Det här resonemanget bygger på att förstå vad jag menar. Såklart bygger ett förhållande på givande och tagande, värme och omtanke. Min teori handlar om att uppmuntra varandra, till att ibland tycka olika och göra olika.
Kanske bör vi ändra vigsellöftet, för att ge mer acceptans och utrymme åt egna val:
”Härmed lovar jag att dela glädje och sorg med dig och peppa dig att göra saker som du mår bra av. Jag kommer att låta dig utvecklas på egen hand samtidigt som vi lever våra liv tillsammans.  Jag ska visa dig respekt, ha sinne för humor och och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.”

/Anna

 

 

 

Begravningslåt

Det är läskigt att tänka på döden. Det gör ont att föreställa sig att inte vara levande.
Mitt mål är att leva uti hundrade år, men jag har redan nu önskelåten till min begravning klar. Den får gärna spelas utomhus med bra ljudkvalitet. Det är en låt som jag hörde på väg till jobbet för många år sen. Jag insåg att orden formulerade det jag vill förmedla den dag jag har levt klart, drar vidare eller vad som nu väntar. Hur funderar ni andra? Viken låt kommer att spelas på er begravning?
Det här dystra men ändå verkliga måndagsinlägget avslutas med texten till min valda låt. Godmorgon!

Martin Stenmarck- det skall vara fest den dagen jag dör.

Jag har tittat på mörkret.
Sett hur det äter, varje stråle av ljus.
Vad får jag ta med mig, dagen då festen tar slut?
Jag har packat en väska.
Fyllt den med saker, som man borde ta med.
Där i finns en bild på barnen.
Man vill ju vara klar den dagen.Det ska va fest, den dagen jag dör.
Blås i trumpeten och sjung i kör.
Bjud av vinet, bjud upp till dans.
Det är här det händer, ingen annan stanns.
Och när natten kommer till er, gå ut på stan.
Ni ska känna att ni lever, av bara fan.

Jag har hört dom om natten, folket som talar.
Dom säger jag ska komma hem.
Dom rycker och sliter, vrider och vänder i mig.
Och jag har sparat på saker, lagt dom i högar.
Kanske för många jag vet.
För ge er någonting att minnas.
Det var så vackert att få finnas.

Det ska va fest, den dagen jag dör.
Blås i trumpeten och sjung i kör.
Bjud av vinet, bjud upp till dans.
Det är här det händer, ingen annan stanns.
Och när ni öppnar kyrkans portar och går ut ikväll.
Höj en bägare mot himmlen så är du snäll.

(2x)
Det ska va fest, den dagen jag dör.
Blås i trumpeten och sjung i kör.
Bjud av vinet, bjud upp till dans.
Det är här det händer, ingen annan stanns.

Och när natten kommer till er, gå ut på stan.
Ni ska känna att ni lever, av bara fan.
Och när ni öppnar kyrkans portar och går ut ikväll.
Höj en bägare mot himmlen så är du snäll.