Stödstrumpor och San Francisco

Familjen Andrén är på väg till San Francisco. SJ har tagit oss till Arlanda och därifrån har vi anlitat SAS.
Jag har övertalat Joel och Tilde att ha stödstrumpor på under flygningen. Jag kan inte annat än le på morgonen, när de nyinköpta långa strumporna dras på.
När vi passerar securitycheck, klagar de över illamående och tryck över bröstet. Jag skrattar åt hypokondrin och berättar att det nog snart går över. Stödstrumpor är inte livsfarligt. När vi sedan sätter oss vid gaten tar det inte lång tid innan ett helt hockeylag ramlar in. Sveriges juniorlandslag ska åka med samma plan för att spela hockeyVM i Canada. Tildes min är obetalbar när hon sitter med sina svarta stödstrumpor, bland killar med Sverigekepsen bak och fram. Såklart lägger ingen märke till hennes sockar, det handlar mer om en känsla :). Jag bara ler. Av kärlek.
Jag hinner tänka att stödstrumporna ska ha en grym effekt för att det här försöket ska falla väl ut. Vi kliver på planet och någonstans halvvägs över atlanten inser jag att de båda sitter barfota. Hur lång tid det tog innan de åkte av vet jag inte.
Men stödstrumpor är alltså inget för tonåringar. Då vet vi det.
San Francisco here we come!
/Anna

img_5601

 

150 år.

Vi har förmånen att ingå i ett skönt gäng med glada människor. Tre av dem fyller snart 50år  och en överraskningsresa var planerad till helgen 22-23 oktober. Bilderna med bildtext får tala. Tack arrangörerna, från hon som är yngst i gänget. /Anna

SJ tar oss från Örnsköldsvik till Sundsvall. Här väntar vi snällt på våra platser att klockan ska bli 11:00- då öppnar restaurangvagnen.

Restaurangvagnen blev snabbt fullsatt. Tävlingar i blandade grenar och många skratt.


På perrongen fick födelsedagstrion till uppgift att fixa lunch till sällskapet. Det blev grillade burgare hos Marie och Jörgen.


Shuffelboard på Södra Berget efter lunch. Många tävlingsmänniskor i gänget. Stämning god.


En fantastisk middag blev det i enskild våning på Invito. Sent ska vi glömma den maten, miljön, gemenskapen, skratten och tårarna. 


Boende på anrika Knaust. Tack alla inblandade, ytterligare minnen är skapade.

Henriksdalsallén

På kartan här nedanför ser ni en röd prick, där ska vi bo från januari 2017. Det är en lägenhet på 100 kvadrat i Henriksdalshamnen, som tillhör Hammarby Sjöstad. Vi är glada över att bo i den delen av Stockholm. Närhet till puls, vatten, restauranger, skolor, naturreservat, köpcentrum, rörelse och kommunikationer känns tilltalande.
Så här beskriver wikipedia området:
Hammarby sjöstad är ett stadsbyggnadsprojekt som består av flera olika områden runt Hammarby sjö i Stockholm, i stadsdelen Södra Hammarbyhamnen och delar av stadsdelen Södermalm. Området kommer 2017 att vara fullt utbyggt med ca 11 000 lägenheter för drygt 25 000 invånare och 150 000 m² arbetsplatser. Då Hammarby sjöstad tillhör Sofia församling räknas den av Stockholms kommun formellt till innerstaden, trots att den ligger på södra och östra sidan av Hammarby sjö. Hammarby sjöstad kallas i folkmun Sjöstan. I dagligt tal används Hammarby sjöstad eller Sjöstan ofta synonymt med stadsdelen Södra Hammarbyhamnen.

Skärmbild (15).png

Tre saker som är viktiga på en arbetsplats, enligt mina erfarenheter.

  1. Fokusera lösningar.
    I alla verksamheter förekommer det problem som behöver lösas, det är en naturlig del av arbetsdagen. Vissa löser problem genom att skicka dem vidare till någon annan, ofta till chefen/ledaren. Jag tror att den strategin blir förödande. Varje anställd behöver ta ansvar över att lösa problem, gärna tillsammans med andra. Att friskriva sig från problemlösning ska aldrig vara ett alternativ. Det kan ta tid att forma en sådan kultur, men det är min övertygelse att det kan ske.
    Att se lösningar där andra ser problem, det är en förmåga som går att träna upp.
  2. Var positiv.
    Arbetsuppgifter kan vara enformiga, komplicerade och tuffa. Det kan gå lätt och det kan vara svårt. Oavsett omständigheter är det befriande med kollegor som bidrar med glädje och skratt. Ett jobb blir ett trevligt ställe att vara på om skön stämning får råda. Att kombinera hög kompetens och positivt synsätt är föredömligt.
  3. Ägna dig åt rätt saker.
    Det finns oändligt med uppgifter att ta sig an under en arbetsdag, därför är prioritering viktig. Vi behöver ägna oss åt de saker som för oss mot företagets mål. Det är lätt att gå vilse bland oplanerade uppgifter som lockar och drar i oss. Dessa uppgifter behöver vi lära oss förhålla oss till. Kanske genom att snabbt åtgärda, planera in senare eller säga nej. Sedan återgå till våra fokusuppgifter.
    Om vi springer på rätt bollar, istället för alla bollar, kommer vi att prestera bättre. Om vi känner oss stressad och otillräcklig för av vi vill hinna mer så behöver vi luta oss mot uttrycket ”Good enough”-det kan man göra när man vet att man har ägnat sig åt rätt saker.

/Anna 

Att prata olycka

Att bli drabbad av allvarlig sjukdom måste vara smärtsamt. Den som berörs och närmsta familjen befinner sig i kris. Oro, ångest och förtvivlan.
Jag har längre reflekterat över människors behov av att prata om andras sjukdomar. Många känner till ingående operationsfakta och svåra cancerprognoser hos personer de knappt känner. Jag förvånas av intresset över andras sjukdomar och beteendet att föra informationen vidare.  Varför ägnar sig människor åt det?
Att prata om jobbiga tillstånd ska man göra med den som är drabbad och låta det som är sagt stanna. Så tycker jag. Om jag vore sjuk skulle det vara det finaste, och mest äkta stödet.
hospital-1477433_1280.jpg

Lars Andrén

Några personer får en egen text på den här sidan. Idag är det min make och Joel och Tides pappa som presenteras. Lars Andrén.

Lars är en stabil norrlänning med båda fötterna på jorden. Han kan mycket om det mesta och gillar trav, tysk öl, alpresor, fotboll, golf och sin familj. Född och uppvuxen i Kramfors. Flyttade till Örnsköldsvik för jobb på Ari när han var 27 år. Lars blev en stabil vänsterback i stadens bästa fotbollslag Friska Viljor. I laget spelade också en kille som var innebandytränare i mitt dåvarande innebandylag. En sen lördagskväll hamnade vi alla runt samma bord på Öviks anrika stadshotell. Där startade Lars och min resa tillsammans.
Två år senare köpte vi huset Västeralnäs 117. Ett hemmarn med mangårdsbyggnad, bagarstuga, ladugård med loge. Stor tomt och 6 ha åkermark. Större renoveringar i huset, såsom takbyte och nytt kök har andra fått göra. Mindre husfix klarar Lars galant. Ofta är det en kombination av tålamod, lugn och intelligens som gör att Lars lyckas lösa saker, allt från gräsklippare som krånglar till värmepanna som behöver programeras.
Några år senare utökades familjen med tvilingarna Joel och Tilde Andrén. Lars klev direkt in i papparollen, eftersom två bebisar kom samtidigt. Vi behövdes lika mycket båda två. Genom hela uppväxten har Lars varit engagerad och närvarande. Stort tålamod när det gäller att lära barn att cykla, åka skridskor, slalom m.m. Lars var ordförande i barnens kooperativa dagis och är idag tränare i deras fotbollslag.
Lars tar inte plats, han fyller inte rum, han hörs inte på långa vägar och skrävlar inte om resor han gjort. Lars är sansad och äkta i sitt sätt att vara. Han har en humor i min smak, inga stora yviga utspel istället små sköna kommentarer i olika situationer. Lars är oromantisk mot sin fru i form av blommor och glitter. Däremor är han omtänksam på riktigt. Lars är den som går ut till vedboden för att fylla vedkorgen en kall januarikväll, för att han ska resa bort och tänker att jag ska slippa göra det.
En trygg och snygg 50-åring (snart).
/Anna
fullsizerender_4

464471_236647386436694_1745013336_o

fullsizerender_5

fullsizerender

fullsizerender_8

fullsizerender_9

 

Messy in the middle

Vårt hus är sålt, verkligheten att vi ska flytta kommer allt närmre. Skräckblandad förtjusning- vemod som blandas med nyfikenhet.
Sedan fyra år tillbaka befinner vi oss i en skön comfortzone. Familj och vänner finns nära, fungerande skola och närhet till fotbollslag. Fantastiska arbetsplatser och genuina kollegor. Stort hus och milsvid utsikt.
Vissa dagar känns det som en korkat beslut att lämna vår väl fungerande vardag. Samtidigt är vi trygga i beslutet att utmana oss själva och ge oss in i något nytt.
Vi behöver anslå ett ordspråk på kylskåpet, som påminner oss om att förändring är jobbigt men ofarligt.
/Anna

images

 

 

En varm dusch

Vi har varit på lägenhetsvisningar i Stockholm. Förloppet är detsamma varje gång. På utsatt tid sätter mäklarassistenten upp en skylt på gatan och reglar upp dörren till trapphuset. I ca 45 min är det fritt för alla spekulanter att leta sig till rätt våningsplan, ta av skorna och kliva in. Inne i lägenheten blandas okända människor som går från rum till rum. Vissa gör det ytligt och snabbt, andra tar sig tid att göra det grundligt. Beskrivningar av objektet och tumstock ligger för utlåning på köksbordet. Den som vill visa sig extra angelägen mäter noggrant olika ytor. Kanske som en signal till de andra att ”lägg ner ert intresse- den här lägenheten är våran”. Eller kanske för att man på riktigt behöver ta reda på hur en möbel  får plats. Mäklaren får enskilda frågor och många lyssnar på svaren. Finns det parkering? Är det en bärande vägg? Hur är solläget på balkongen? När är det tillträde? Är det en stabil förening? O.s.v.

Jag leker med tanken att bete mig utanför vad som förväntas. Sluta med att tafatt hälsa på  spekulanter som jag krockar med i dörröppningen. Istället sätta mig i soffan och lägga fötterna på bordet. Eller ta en varm dusch och sjunga högt medan håret schamponeras. Eller frosta av frysen. Eller ta en tugga av äpplet som ligger stylad i köksfönstret.
Det skulle vara en befriande kontrast till de cementerade mönstren som sker på en lägenhetsvisning.
Livet blir roligare av att bara tänka tanken. Och visualisera fantastin.

dusch

paradise hotel

Jag hämtar min dotter på skolan. Hon är trött, less, förkyld och har ont i fötterna. När vi närmar oss vårt hus säger hon plötsligt med glad röst ”ååå, nu ska jag lägga mig i soffan och se paradise hotel”. Plötsligt befinner hos sig i en härlig känsla. Hennes glädje smittar av sig.  Att kunna glädjas åt små saker (som t.ex. tv-program) är en bra förmåga.
Den som saknar förmågan kan träna på den. Övning ger färdighet.

settee-147701_960_720

Bildtext

De här bilderna är tagna av en fotograf inför försäljning av vårt hus. Det är en tillrättalagd verklighet som bjuder på ordning och reda. Bildtexterna berättar vad som plockats bort och vad som lagts till inför fotograferingen.
Det upp till er att visualisera verkligheten.
/Anna

Bortplockat: Tonåringar, iphoneladdare, filtallrik, tv-dosor, hårsnoddar, pennor, sockar, dator, keps.
Tillagt: Vita kuddar, vitt skinn, filt, uggla, murgröna, handstöpt ljus.

Bortplockat: Skor, benskydd, bollar, träningsväskor, dammsugare, nycklar, post.
Tillagt: Grön växt.

Bortplockat: Tandborstar, tandkräm, olikfärgade handdukar, hårspray, linsvätska, tvättkorg, träningskläder, rakhyvlar.
Tillagt: Vita rena handdukar, handolja i pump, grön växt, ljuslykta.

Borttaget: Tvättkorg, strykbräda, klädhög, träningsväskor, skjortor, sköljmedel, skurhink, innebandyklubba, skurkäpp, matta, solskyddsfaktor, tennisboll, liftkort
Tillagt: Näverväska, handdukar på hög.

Bortplockat: Stekpanna, makaronpaket, diskmedel, disktrasa, bröd, flingpaket, saft, juicepress, magneter.
Tillagt: Hushållsvåg med murgröna, ren handduk, kryddor, mortel.

Var god dröj

Vissa veckor kör det ihop sig innehållsmässigt. Just nu är jag mig mitt i en sådan vecka. Det är många saker att lösa på jobbet och i hemmet. Nya elever, möten, föräldrakontakter, konferenser, husförsäljning, träningar m.m.
Min hjärna har fått till uppgift (av mig) att enbart släppa igenom tankar och handlingar som står närmast att lösa. Allt annat får rada upp sig på kö och vänta på sin tur.
Det händer att det blir oreda i kön och alla tankar försöker tränga sig längst fram. Då innfinner sig ett stressigt tillstånd, som jag ogillar att befinna mig i. Jag blir irriterad, prioriterar fel saker och levererar sämre.
Det kräver sin disciplin att beordra tankarna tillbaka till sin köplats. Men övning ger färdighet. De som säger att jag sällan är stressad har rätt. Det är kommet av hård träning på att inordna tankar, uppdrag och känslor i ett kösystem.
En bra förmåga att bära med i livet.
/Anna
båtar

Andréns flyttar söderut

Vi flyttar till Stockholm i januari. Lars blev erbjuden nya arbetsuppgifter inom sitt företag. Efter ett snabbt familjeråd stod det klart att hela familjen är positiva till att följa med. De fyra vanligast frågorna vi får just nu:

Ska ni sälja huset? Känns det vemodigt?
Japp, vi säljer huset. Vi har haft 18 fantastiska år i vårt gula hus med stor tomt. Barnen har plockat hallon på tomten och byggt kojor i skogen. Bagarstugan vid skogsbrynet har varit vår sommarbostad och åtskilliga fotbollstimmar har gjorts på gräsmattan framför. Jag väljer att vara tacksam över tiden som varit istället för vemodig över att den är slut. Hemma kan vara på många ställen och nu får vi möjlighet att hitta nya miljöer där vi kan må bra.

Vad säger barnen?
Tilde och Joel har hela tiden varit positiva till den här förändringen, även om det innebär tråkiga avsked från vänner som står nära. De har en flytt till Tyskland i bagaget och kanske gör den erfarenheten dem orädda. De beskriver att nya skola och nytt fotbollslag kommer att bli roligt och jobbigt. ”Det första halvåret kommer att vara jobbigt, sen kommer det kännas som allt mer hemma”. De resonerar moget och har en beundransvärd syn på förändring.

Vad ska du jobba med Anna?
Jag vet inte. Under hösten ska jag ägna mig åt att ta reda på det. Läsa jobbannonser, skicka cv och ta kontakt. Min förhoppning är att min erfarenhet och kunskap inom neuropsykiatri ska efterfrågas. Eftersom jag ursprungligen är Ma/No-lärare så är jag inte orolig för att stå utan jobb. Kanske kan ett jobb som lärarvikarie vara bra första halvåret, medan jag parallellt söker ett mer långsiktigt jobb. Vi får se. Jag håller er uppdaterade.

Hur ska ni bo i Stockholm?
Vi köper en lägenhet. En 4:a på södra sidan av stan. Just nu pågår sökandet för fullt.

/Anna

T-Centralen_Tunnelbana_Hässelby

 

sju bilder Stockholmtripp

IMG_4125
Bild 1: Nya Carnegiebryggeriet, Hammarby Sjöstad bjöd på en guidad visning i bryggeriet. Vi avrundade på uteterassen med öl och vörtlimpa modell mini. Trevligt ställe. Tonåringarna valde att gå på premiären av filmen Tarzan.

IMG_4050
Bild 2: Allsång på skansen i solsken. Folkligt, festligt, grillade hamburgare och träbänkar. Toner till Stockholm i mitt hjärta, och Djurgårdsfärjan till slussen när det var slut. Bra tisdagkväll.

IMG_4040
Bild 3: Fyra sköna tonåringar. Stina, Tilde, Melker, Joel.

IMG_4001
Bild 4: Det blev boende i liten etta med markterass den här gången. Frukost inhandlad på lokala Konsum bredvid tvärbanans station ”Sickla Kaj”.  I like.

IMG_3917
Bild 5: Fina grönområden finns inte bara i Norrland. Här Vinterviken.

IMG_3905
Bild 6: Söder mälarstrand

IMG_4038
Bild 7: Hejdå Stockholm, vi kommer tillbaka.

Vk Rasket

I dag presenteras ett stycke idrottshistoria i form av ett youtubeklipp.
För 30 år sedan bildades innebandyklubben Viljans Klubb Rasket. Förutom 5 Sm-guld. 1 Europacup-guld, 1 Europacupsilver och 1 SM-silver blev det en väldigt massa minnen och ett sammansvetsat gäng. Idag 2016 har vi lagt klubborna på hyllan men fortsätter att skapa minnen. Vi träffas regelbundet och har tät kontakt.
Det här är viktiga vänner för mig. Att dela historia är starkt.

 

Em-tält och midsommar


Bild 1: Det blev tre matcher totalt i EM-tältet placerat utanför Fjällräven Center i Örnsköldsviks. Lite fotboll och mycket dans summerar dessa kvällar bäst.


Bild 2: Tre glada supportrar.

Bild 3: På väg till Ulvön för att fira midsommar. En stabil och fantastisk tradition.

 

Bild 4: Delar av midsommargänget.

img_0101-1
Bild 5: Ulrica, bubbel och dimma.

 Bild 6: Ulvöhamn.

 Bild /: Surströmming.

 

 

Varning för tonåringar

Som blivande förälder förbereder vi oss med information, böcker och samtalsgrupper. Libero skickar hem blöjprover och förlossningen ordnar studiebesök. När vi blir föräldrar till tonåringar får vi klara oss själva. Vi skulle behöva snacka ihop oss istället. Göra besök i tonårsrum och få gratisprover på mobilabonnemang. Jag vet inte vem som ska styra upp den där förberedelsen. Jag kan bidra med ett lista som personalen på BB kan anslå i korridorerna. Då kan nyblivna föräldrar,med sitt lilla knyte i landstingskläder, låta sig förberedas.

Så här beter sig din bebis om  13 år.

Ouppackade träningsväskor lämnas i hallen.

Använda handdukar placeras i blöta högar på golvet.

Glas och tallrikar lämnas på bordet framför tv:n.

Främst enstavig kommunikation används, undantaget meningen ”jag gör det sen”.

Sms besvaras kort och kärnfullt. A, gn, ok är vanligt.

Lampor lämnas tända när de lägger sig sist.

Mopeder parkeras på ett sätt som blockerar föräldrarnas parkeringsplats.

Swish laddas ner för att ta emot pengar.

All form av kroppskontakt vägras (sätt dig aldrig för nära din tonåring i soffan).

OBS! Dessa beteenden syns sällan på bilder som föräldrar lägger ut på sociala medier. Bakom varje vacker tonårsbild gömmer sig minst tre handdukshögar.FullSizeRender (8)

Fotbolls-EM

Sverige spelar mot Italien idag. Matchen börjar klockan 15 och jag kommer att se den i ett öltält. För mig är det en tilltalande miljö. Långt bort från långklänning och håruppsättningar. Istället gulblå tröja och öl i plastglas. Någon tycker tvärtom, att glitter och glamour är större. Någon gillar båda. Oavsett vilket så ska vi ska sträva efter att försätta oss i de situationer som vi gillar. Det är så lätt att vilja, men inte ta de beslut som krävs för att hamna där.
Personligen tänker jag jobba på att bli riktigt bra på det här med att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Heja Anna!

Russia-Sweden_2015_(16).jpg

juni, juli, augusti

Juni, juli, augusti. Tre månader som kommer att testa min karaktär. I sju månader har jag ställt klockan på 05:30, cyklat i förrådet och sedan haft 45 minuter till annaandren.com. Nu väntar en sommar med varierande arbetstider och mycket ledighet. Mitt mål är att upprätthålla min rutin (med något senare starttid än 05:30). Det vore dumt av mig att avbryta en fungerande rutin bara för att sommar, ledighet och sol kommer emellan.  Jag vill ha karaktär att göra det jag mår bra av.
Låt oss vänta och se, hur jag lyckas med mitt mål att behålla strukturen i en strukturlös tid.
sunglasses-reflection-of-summer

Dagens tips

Tycker du att din idrottsförening fördelar träningstider på fel sätt? Tycker du att din arbetsgivare tar konstiga beslut? Tycker du en massa saker om allt möjligt?
Säg det till den som har möjlighet att påverka en förändring. Spendera så lite tid som möjligt på att frossa i missnöjet.
Det är dagens tips från mig.
/Anna

specialintressen

Jag jobbar med ungdomar i åldern 16-19 år. Många av dem har specialintressen och är kunniga inom specifika ämnen. Det är en förmån att ta del av glädjen de förmedlar kring Pokémon, stridsvagnar, flaggor, länder, politik, Mangaserier, videokameror, Michael Jackson, akvariefiskar m.m.
Jag tror att många skulle må bra av att ha ett specifikt intresse. Ett intresse där tid och rum stannar upp och all koncentration och medvetenhet ägnas till fördjupning. En form av mindfulness.
English_Pokémon_logo.svg

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

michael_jackson_by_sarahhayden

mål

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han skriver bl.a:
Ett mål är möjligt att nå, oavsett om vi tror på det eller inte.

Min kommentar: För ett tag sen sa Tilde till mig: ”jag kommer att göra en dålig match idag”. Jag svarade ”ja, det gör du förmodligen, för det blir som man tror”.
Några dagar senare, när jag läser Olofs bok börjar jag sakta tänka nytt. Det har länge fokuserats på mål, vilja och inställning. Men det som påverkar resultatet är vad vi gör. Olof ger ett bra ett exempel på en pingismatch där han möter en kille i Sverigeeliten. Ingen trodde att han skulle vinna, inte han själv heller. Men han vann, för att han var i bra form och gjorde bra saker. Här var inte inställningen avgörande, inte tron på målet -det var görandet.
Jag försöker komma på fler exempel i vardagen;
Vi behöver inte tro på företagets nya mål, det viktiga är att vi jobbar utifrån dem.
Vi behöver inte tro att pelargonierna ska överleva sommaren, det viktiga är vad vi gör med dem.
Kombinationen tro på ett mål och göra det som krävs är ändå optimalt. När vi tror på målet, gör vi sannolikt mer av det vi behöver. Det är bl.a. därför både företag och idrottsmän jobbar mycket med att implementera mål.
(Men det går uppenbarligen att nå mål, även om man inte tror på dem.)

För mig blev Olofs vinkling en tankevurpa. Om jag skulle ha läst boken när Tilde pratade om sin fotbollsmatch, skulle jag ha svarat ”det spelar ingen roll vad du tror, det viktiga är vad du gör”.

 

Ja eller Nej

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han skriver bl.a:

”Gör det du sagt att du ska göra”
Min kommentar: Den bästa poängen som Olof förmedlar i det här kapitlet är att om vi verkligen bestämmer oss för att göra det vi lovat, så kommer vi  bara att säga ja till saker som går att leva upp till. Det kan vara stort som smått, t.ex. att maila en pdf innan dagen är slut eller följa med på helgens hockeymatch. Olof påminner oss om att barn är tydligare i sin besvikelse över att det som lovats uteblir, men att detsamma gäller oss vuxna. Jag kan lätt dra paralleller till min egen vardag där jag tappar förtroende för den som lovar men inte levererar.
Jag tycker absolut att vi ska säga ja till många saker. Men bara till en gräns där ett ja kan uppfyllas, annars är ett nej bättre. För alla inblandade.
yesno

Gräs och Gullvivor

Jag cyklar förbi ett rött tegelhus. Där bor en äldre tant som jag imponerats av många gånger. Hon bakar tunnbröd i sin källare och säljer dem i sitt kök. Vid vägen sätter hon ut en skylt av kartong ”Tunnbröd säljes, välkommen in”.
Den här tanten sitter ofta utomhus, på en röd trästol. Hon bjuder på leenden som smittar.
Igår hade hon klippt gräsmattan. Det var gjort i ett sicksack-mönster över hela tomten, allt för att bevara gullvivorna som växt i klungor. Högt gräs, lågt gräs och gula blommor i en perfekt mix. Många skulle beskriva det som förfärligt. Men för henne var det viktigare att låta gullvivorna leva än att visa upp en perfekt gräsmatta.
Jag tycker att den här tanten är ett föredöme.
roses-are-423389_960_720

bättre beslut

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han skriver bl.a.

”När du mår bra fattar du bättre beslut, du hanterar saker bättre, du tolkar livet annorlunda. Så se till att må bra så ofta som möjligt”.
Min kommentar: Det jag gillar allra mest med det här citatet är att varje individ förväntas ta ansvar över sitt eget mående. Det är min övertygelse att vi till stor del kan påverka hur vi mår. Bortsett från extrema händelser tror jag att ordspråket ”vi har det som vi tar det” kan vara bra att påminna sig om. Jag har läst om kroniskt sjuka människor som skattar sitt mående högre än fullt friska. Därför gillar jag Olofs poäng om att ta ansvar över att må bra så ofta som möjligt. Förändra kosten eller motionera mera, om det är vad kroppen behöver. Ändra tankesätt eller gör andra saker. Laborera med dina egna val tills du uppnår en känsla av välmående. Jag tror dessutom att välmående är en färskvara så det krävs att vi hela tiden fortsätter göra det som får oss att må bra. Livet blir lättare då och roligare.
thermometer-833085_960_720

Framgång är allt

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han säger bl.a.

”Framgång är allt. Men du och ingen annan definierar den.”
Min kommentar: Jag känner mig först skeptisk över Olofs inledning som säger att alla människor vill vinna, lyckas, prestera, gå sin egen väg och nå framgång. Jag känner många som inte har det drivet. När jag läser vidare förstår jag att Olof menar att framgång inte behöver vara det som tidningar eller samhället anser det vara. Han anser att framgång kan vara att inte göra något alls, att utsätta sig för obehag, att fantisera om drömvillan, att vara närvarande o.s.v.
Det blir befriande att tänka bortom samhällets definition på framgång. Det öppnar upp för flera människor att känna sig lyckade.
Personligen känner jag mig framgångsrik i att upprätthålla min filosofi om att aldrig springa tjejmilen.
hammock-163647_960_720

Ovidkommande saker

Jag läser en bok av Olof Röhlander. Han säger bl.a.

”du behöver bli bra på att skilja väsentligheter från ovidkommande saker”
Min kommentar: Jag håller med, i jobbet såväl som privat. Vi lägger för mycket tid på ovidkommande saker. Det är väl investerad tid att träna på att ägna sig åt väsentligheter. Själv ska jag ställa mig den frågan lite oftare när jag lägger tid eller tanke på något: ”är det här väsentligt eller ovidkommande?”
checklist-911841_960_720

Geléhallon på toppen

Jag köper en mjukglass. Blandad smak av jordgubb och vanilj, med karamellströssel. På toppen placerar glasskvinnan ett geléhallon.
För mig är geléhallonet ett bra exempel på detaljer som gör skillnad. Hon hade kunnat strunta i det, jag förväntade mig bara det som var beställt. Men kvinnan öppnade en låda med hårt åtsittande lock, tog upp hallonet med tång och satte det omsorgsfullt längst upp.
Jag tror att vi behöver bli bättre på detaljer. Det kan vara på jobbet eller hemma. Ett avtal nerstoppat i ett A4-kuvert kan kryddas med en hälsning på en Post-it. En sallad med gurka skuret på ett annat sätt kan smaka bättre. Exemplen kan göras många. Att anstränga sig för detaljer kostar sällan varken pengar eller tid. Det tillför bara mervärde.

Min övertygelse är att små detaljer, som dessutom ingen förväntar sig, gör stor skillnad.

geléhallon

I och H

Några personer får en egen text på den här sidan. Idag är det dags för mina föräldrar.

Mina föräldrar är pigga pensionärer och på många sätt föredömliga. De är aktiva och umgås med vänner, tar extrajobb, fixar sin trädgård, klyver ved, motionerar, dricker kaffe på bron, äter lunch med gamla kollegor m.m. Det som dock alltid går först är att ställa upp för barn och barnbarn. Ingenting är omöjligt. Jag är tacksam över att få uppleva den godheten och omtanken.
Ingrid Näsström
Fyller 70 år i November. Född och uppvuxen på landsbygden. Befriad från ålderskrämpor och full av energi. Gillar inte att flyga och trivs bättre på vedbacken än i New York. Är bra på det mesta. Den enda brist jag kan komma på är att hon aldrig lyckas övervintra mina pelargonier. Oändligt omtänksam och levnadsglad.
Holger Näsström
Tre år äldre än sin fru. Äventyrlig och nyfiken på livet. Har jobbat som polis. Hade en dröm om att bli pilot men nöjde sig med att ta certifikat för segelflyg och små motorplan. Har kört motorcykel. Spelar nu golf med stort intresse och varierat resultat. Det viktiga är inte att vinna, det är att delta – är nog en rimlig målsättning. Klok och underfundig.
IMG_3336FullSizeRender (2)IMG_8433 (2)

Cypern-hejdå

Det är dags för oss att säga tack och hej till Cypern. Vi har haft en skön vecka med mycket sol, skratt och sköna samtalsämnen. Det har varit roligt att resa i konstellationen bror, syster och tonårsdöttrar.
Tack till er som hängt med på resan via annandren.com.
/Anna

IMG_8394 (2)IMG_8401 (2)

Cypern -rullator som inspirerar

En rullator står parkerad vid poolen. En flygtagg från Lufthansa dinglar vackert i vinden. På bromsen hänger en rutig bikini, på sittbrädan hänger ett linne. Den som äger rullatorn ligger på en solsäng. Jag uppskattar hennes ålder till 80-85 år. Hon, liksom jag, ser ut att vara här med sin dotter.
Bilden får fungera som en påminnelse om att ålder bara är en siffra.
Inspirerande.
/Anna
img_8169-3

Cypern – shopping

Dagen startar med att Tilde och jag tar en promenad. Vi springer en del av sträckan och Tilde ger mig snabbt tipset att lyfta på fötterna lite mer. Tackar.
Efter frukost ger vi oss ut för att shoppa. Johan blir kvar vid poolen och när shoppingtrion kommer tillbaka kan vi glatt uppvisa en rad kvalitetsprodukter, såsom Raybankopior, röd sjal och cypriotisk handväska.
/Anna

IMG_8312
IMG_8317IMG_8238IMG_8242 (2)

Cypern -fyrhjuling

Idag är planen att hyra vespor för att upptäcka olika platser i Ayia Napa. Uthyrningskillen övertalar oss att köra fyrhjuling istället, det anses säkrare och stadigare. Två personer på vardera fordon ger sig iväg med en karta i bakfickan. Här gäller vänstertrafik och full fokusering krävs. Vindarna är sköna och många gator kantas av blommor i olika färger. Vi gör stopp på Nissi Beach, Konnos Beach och några andra ställen. På kvällskörningen svänger vi in i bostadsområden där lokalbefolkning bor. Det är charmigt att ta del av vardagslunken bortom turismen. När mörkret faller bestämmer jag mig för körstopp. Korsningar, rondeller och trafikljus är en härlig utmaning i vänstertrafik.
Vi parkerar våra fyrhjulingar, låser fast dem och går in på hotellet och tar ett glas vin.
/Anna
IMG_8192 (2)IMG_8189 (2)IMG_8199 (2)IMG_8217

Cypern – hav och pool

Vi startar den här morgonen med att diskutera bikinitrosors storlek. Vi två som är födda på 70-talet anser att mer tyg borde täcka rumpan. Tonåringarna från 00-talet är av en annan åsikt. Vi vuxna tvingas kapitulera i diskussionen.
Efter insmörjning med solskyddsfaktor blandar vi pool och strand hela dagen. Tilde och Wilma roar sig med att snorkla vid strandkanten. Vattnet är fantastiskt här i Ayia Napa, turkost och kristallklart. Snorklingen blir mer parodi än succé eftersom tonåringarna får skrattanfall av krånglande utrustning.
Dag blir till kväll och kväll blir till natt. Här har vi det bra och ser fram emot ytterligare 5 sköna dagar.
/Anna

IMG_8117 (2)IMG_8122 (2)IMG_8132 (2)IMG_8139 (2)IMG_8170

 

Cypern- Ayia Napa

Vi befinner oss på Cypern. Det är jag och Tilde som är här med min bror Johan och hans dotter Wilma. Vi delar ett familjerum, utanför sovrummet finns en terrass med solstolar och havsutsikt. Solen skiner och det är varmt. Här ska vi bo en vecka och alla är taggade.
Dag ett startar med en promenad till Ayia Napa hamn. Där trängs charmiga fiskebåtar på rad. Efter att ha fotat varje båt i olika vinklar förstår jag att min crush på fiskebåtar är lika stor som på pistmaskiner.
Vi återvänder längs stranden till vårt hotell. Där blandar vi lata stunder i solstolen med promenad till fotbollsplanen och en tur in i lokala supermarket. Vi får anledning att skratta när vi kommer på oss själva med att plötsligt aktivera oss för att kort därefter vara tillbaka i solstolen. Dessa inslag av rastlöshet finns alltid de första dagarna på en solsemester för mig. Det tar några dagar att ställa om från inrutat vardagsliv till strukturlösa semesterdagar.
Vi somnar glada trots att vi har identifierat ett problem: på vårt rum finns bara ett eluttag. En laddningskö upprättas.

IMG_8002 (2)IMG_8041 (2)IMG_7994 (2)
IMG_8067 (2).JPG
IMG_8103 (3)

 

bilder

Jag ser en bild från 80-talet. Bilden visar en familj som äter frukost i en husvagn. Det är jag, min bror, mamma och pappa. Bilden finns i en plastficka i ett ljusblått fotalbum. Ingen har gillat, delat eller kommenterat bilden. På den tiden fanns det bara ett sätt att visa bilder, det var att samlas runt sitt album. Det fanns säkert foton på en större husvagn och mer avancerad frukost, men det var inget vi kunde se.
Idag finns bilder betydligt mer offentliga. Utbudet på sociala medier är ändlöst. Tonåringar ser bilder på glansigt hår, dyra jeans och roligt kompisgäng. Vuxna ser lyckliga familjebilder, romantiska middagar och välstädade hem.
Allt detta bildflöde ger oss en utmärkt chans att träna på att vara nöjd med det vi har. Inte jämföra och bli avundsjuk. Istället glädjas och inspireras. Jag brukar dessutom ta mig friheten att läsa in en charmig helhet i varje foto. Familjebilden kan ha föregåtts av syskonbråk och tonårshåret kan vara fotat i en perfekt vinkel (så funkar det ofta i vår familj).
Livet blir jobbigt om vi jämför oss med den perfektion som vi matas med. Det är mer sunt, och hållbart, att vara nöjd med det man har.
Ungefär så försöker jag säga till mina barn, till mig själv och nu till er.

Bifogar här några slumpvis valda träningsbilder, hämtade från nätet.
/Anna

Vacker, Flicka, Kvinnliga, Ung, Kvinna, Porträtt

Måndag

Veckans första dag, måndag, är för många människor den sämsta. Måndag finns beskrivet nedsättande  i citat och ordspråk:
Shortest horror story: Monday
Oh shit, its Monday tomorrow
Det finns bara en bra sak med Måndag, att det är så långt till nästa Måndag.
Why is Monday so far from Friday and Friday so near to Monday.

Jag tycker att det är slöseri med livstid att starta veckan med den inställningen. Om första delen av varje arbetsvecka är ångestfylld blir en stor del av livet grått. Vi behöver ta ansvar över att tycka om måndagar. Enligt min uppfattning är det en inställningsfråga.

/Anna

 

I

lätt och svårt

Vissa dagar dansar fingrarna tango på tangentbordet. Kreativiteten är stor och meningar formuleras enkelt. Andra dagar är det svårare, inte ens med pekfingervalsen lyckas en enklare text bli till. Det finns inget att förmedla och det är lika tomt på tankar som det kan vara fullt nästa dag.
Jag blir nyfiken på hur konstnärer, skulptörer och andra kreativa personer gör. Målade Picasso trots att inspirationen inte fanns, eller blev det paus då?
Jag behöver hursom hitta mitt sätt och jag bestämmer mig här och nu för att låta texter bli oskrivna de dagar fingrarna inte dansar tango. Det är en befriande tanke att bara agera när den rätta inspirationen finns. Livet i övrigt fungerar sällan så.
När det gäller annandren.com är allt möjligt.

Ickeälta

IMG_7975 (2).jpgFör ett tag sedan hittade jag en gul lapp på min bil, perfekt fastklämd mellan torkarbladet och vindrutan. Jag hade missat att det var 7 meter parkeringsförbud precis där jag valt att lämna bilen. Böter var ett faktum.
600 kronor fattigare. Onödigt och klantigt.
Jag skulle kunna älta misstaget och klandra mig själv över att inte läsa skyltar ordentligt.
Men gjort är gjort. Livet går vidare.
Och nu har jag lärt mig vad som gäller när jag parkerar på Fabriksgatan 21.

Från bokat till VIP

Det är lördag och vi befinner oss i Åre. Vi sladdar in på Fjällgårdens afterski. Där möts vi av glada människor i uppknäppta slalompjäxor. Alla trängs i väntan på liveband. Vi ser en servitris som fixar med ett upphöjt bord vid scenen. På bordet står en liten skylt som visar texten ”bokat”. Ingen gör anspråk på platsen, alla tar för givet att sällskapet är på ingående.
Vi tar oss friheten och frågar om vi får slå oss ner tills vip-gästerna kommer. Vi får ett glatt ja till svar och servitrisen säger ”har ni tur så dyker de aldrig upp”.
Vi hade tur. Vi får behålla bordet och upplever afterskin från en utmärkt position. Vi firar med att beställa pizzabitar på träplanka, och dryck från stora ishinkar. Vi passar på att leka VIP, när vi en gång får chansen.

Det här hände för att vi ställde den enkla frågan ”kan vi sitta här tills de andra kommer?” Oftast väljer jag att inte ställa den här typen av frågor, för att jag tror mig veta svaret. Eller för att jag inte vill vara till besvär. Det kan vara små grejer, som att jag vill ha mer creme fraiche på min tacotallrik. Eller att jag vill låna grannens tidning på hotellfrukosten. Jag försöker verkligen träna på det här.
Min erfarenhet är att det är väldigt lätt att få det man önskar, om man bara ställer frågan.

Twitter

twitter-667462_960_720 (2).png
För fem år sedan laddade jag ner Twitter. Jag hade redan Facebook och var egentligen inte intresserad av ytterligare ett forum. Jag trodde att Twitter främst bestod av offentliga personer som diskuterade politik och klimatfrågor. Jag hade ingen aning om att småbarnsmammor och piloter uppehöll sig på Twitter. Jag visste inte att samtal om NHL-hockey, Adhd och melodifestivalen pågick.
Efter en trevsam start började jag twittra alltmer. Nya okända personer anslöt sig till min twittervärld, och jag till deras. Vi blev snart en mindre grupp som lärde känna varandra genom ord som formulerades till meningar. Twitter har ett upplägg som tillåter endast 140 tecken. Det gäller att formulera sig kärnfullt och rakt på sak. Vi delade mycket trams, skratt, ironi men också nyanser av allvar.
I maj 2014 tog jag tåget till Stockholm för att träffa de här personerna. Det var en häftig upplevelse. Vi hade en bra helg och har träffats vid fler tillfällen.

Hela den här twittergrejen har ökat min förståelse för att människor kan lära känna varandra via sociala medier. Jag ser via mina barn att det är vanligt hos den yngre generationen. De skapar många nya kontakter genom olika forum (t.ex. snapchat).
Jag kommer alltid att uppmuntra till fysiska möten, men Twitter har definitivt lärt mig att förstå, och inte utesluta, andra alternativ.

 

 

Kollegor och en räka

Vissa dagar bjuder mitt arbete på större utmaningar, igår var en sån dag. Jag som för det mesta är oavbrutet positiv, utstrålade för en stund irritation. Då kliver mina kollegor in. Robert dansar glädjedansen i matsalen, han är lycklig över att äntligen få se mig negativ. Christer kommer med stora kramen och Jonas skickar en filmsnutt på en räka från sitt akvarium. Jennie skickar ett peppande sms och själv ler jag åt det som utspelas. Jag känner mig tacksam.
Arbetet utgör en stor del av veckans timmar och kollegorna är många gånger de som gör skillnad. Tuffa arbetsuppgifter blir lättare i en fungerande arbetsgrupp.
Jag bifogar bilden på räkan, som egentligen är en film. Se den som en påminnelse om att sprida glädje på jobbet.
/Anna

IMG_3050.jpg

 

 

 

Samtalsämnen

maskrosor.jpegDet finns, och har alltid funnits, personer som gärna pratar om andras brister. De har åsikter om hur grannen sköter gräsmattan, hur kollegan fostrar barnen, hur idrottsledaren sköter träningen m.m.m.m.
Mitt tips är att välja bort sådant snack. Det är åtminstone viktigt att inte låta sig dras med utan att reflektera. Bestäm dig för vem du vill vara.
Det finns så många människor som gärna pratar om annat. Om upplevelser, om dilemman, om dåtid, nutid eller annat.
Jag tror att livet blir roligare, och längre, om vi fokuserar på annat än andras svagheter.

/Anna

 

J och T

Några personer får en egen text på den här sidan. Först ut blir Joel och Tilde.

Det här med att ha tvillingar i huset är numera inte så stor skillnad mot att ha två barn i olika åldrar. Det var mest påtagligt när de var riktigt små. Två bebisar som ville ha mat samtidigt, två ettåringar som försökte lära sig gå och två små barn som ville nå tv-dosor på vardagsrumsbordet. Att lösa konflikter med den som har kommit lika kort i sin utvecklingen var inte lätt, många riv och bitmärken har utdelats.
Dråpliga och glada situationer är såklart det som varit mest förekommande. Så mycket glädje.
Idag, 14 år senare, fyller de huset med härligt tonårsprat och svajiga hormoner. De har gemensamma vänner och hänger ofta på samma ställen. Här har vi dem i egen person:

Joel Andrén. Tvillingen som föddes 2 minuter efter sin syster och har sedan dess tvingats ta titeln som lillebror. Ovanligt smart kille som också är duktig på att teckna, spela gitarr och idrotta. Har som barn varit tålmodig och lekt länge med det som funnits att tillgå. Klarar sig bra i alla situationer, oavsett språk och land.  Joel är just nu en tonåring i sina bästa år.

Tilde Andrén. Tvillingen som kom till världen som nummer ett, vilket hon gärna berättar. Karismatisk personlighet. Pratar mest i familjen. Retsticka sedan tidig ålder. I tvillingvagnen tog hon nappen från Joel och slängde den långt utanför vagnen (och log sedan med ett brett leende). Tilde har koll på det mesta. Målmedveten med ett stort fotbollsintresse. Mogen tonåring.

IMG_7955 (2).jpg
Joel till vänster och Tilde till höger.

IMG_7956 (2).jpg
Lillebror till höger och storasyster till vänster. (Här hade Joel lyckats behålla nappen)

IMG_7960 (2).JPG
Här klädda i likadana tröjor, vilket var ovanligt. Den som tittar noga kan se spår av rivmärken på kinderna.

IMG_7965 (2)
En av favoriterna, stå på var sin stol och sakta förvandla köket till ett kaos.

IMG_7972 (2)
Bråka, skratta, leka, samarbeta – vardagens alla nyanser.

IMG_7970 (2)En kanin och en boxare, inget konstigt med det.

IMG_0438
Det här med fjällresor kan vi.

IMG_3029.jpg
Gemensamma vänner, här analogt spel en lördagkväll.

IMG_0445
Bild tagen på 14-års dagen. Rivmärken borta, nu duckface och solglasögon. Kärlek.

topp 3-dofter

parking-parking-lot-underground-garage (2).jpg

Har ni tänkt på hur storslagna vissa dofter är? Här är mina topp tre just nu (kanske lite oromantiska).

  1. Statoilbutik.
    Doften av nygräddade fabriksbakade kanelbullar är svårslagen. Små välgörenhetspartiklar sprider sig via näsan till resten av kroppen.
  2. Kaffepulver.
    Att stoppa näsan i ett nyöppnat kaffepaket hamnar på listans andra plats. Vakuumförpackningen maximerar doften och kaffepulvret ger mig en direktinjektion av välmående. Jag dricker inte kaffe (förutom hotshot).
  3. Garage.
    Dofterna av bensin, olja, avgaser och betong gifter sig. Här gäller det att hitta sitt favoritgarage. Generellt tycker jag att det fanns fler alternativ förr. (Mitt bästa garage är i ett sutteränghus från 70-talet.)

    Vilka är dina bästa dofter? Du kan enkelt ta reda på det genom att vara närvarande, stanna upp och andas. För mig är det nästan omöjligt att uppleva dofter i ett stressat tillstånd. Dofter tycks filtreras bort av distraktion.
    /Anna

Skilsmässor

9FKDRHHSJ6 (1).jpg
Skilsmässostatistiken ökar för varje år.
 Jag har flera vänner som har separerat och det har lärt mig att orsakerna kan vara många. Det är ofta en mängd saker som inte har fungerat över en längre tid. Jag tänkte ta mig friheten att presentera en tänkbar framgångsfaktor för att få förhållanden att bestå. Teorierna är mina egna och har ingen förankring i fakta eller forskning.

Det finns en outtalad förväntan om hur förhållanden ska fortgå. Vi bör tycka lika och göra lika. Allt annat kan ses som tecken på ett dåligt förhållande. Många strävar efter att ”växa ihop” och det anses också vara det bästa kvittot på ett lyckligt förhållande. Två personer ska bli en.
Jag tror att den förväntan är förödande. Vi föds till en egen person och behöver använda hela livet till att vara den vi är. Att växa parallellt med sin partner, tillsammans, är min teori för ett framgångsrikt förhållande.

Att göra egna saker, ta egna beslut och tycka annorlunda än sin partner kan vara en utmaning då det av samhället kan ses som annorlunda. Många är rädda för vad omgivningen ska tycka och väljer hellre att tappa bort sig själva.
Jag har ganska bra erfarenhet av att göra egna saker, samtidigt som min familj är viktigast. För mig är det ointressant att lyssna till eventuella synpunkter från andra. Det enda som är viktigt är att vi som lever ihop är överens.
Hela min teori om att växa parallellt ska inte blandas ihop med egoism. Det här resonemanget bygger på att förstå vad jag menar. Såklart bygger ett förhållande på givande och tagande, värme och omtanke. Min teori handlar om att uppmuntra varandra, till att ibland tycka olika och göra olika.
Kanske bör vi ändra vigsellöftet, för att ge mer acceptans och utrymme åt egna val:
”Härmed lovar jag att dela glädje och sorg med dig och peppa dig att göra saker som du mår bra av. Jag kommer att låta dig utvecklas på egen hand samtidigt som vi lever våra liv tillsammans.  Jag ska visa dig respekt, ha sinne för humor och och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.”

/Anna

 

 

 

Fem bilder påskhelg

IMG_0114
Bildtext: Nybyn, Sidensjö-tre mil in i landet från Örnsköldsvik. Här finns min mammas föräldrahem med tillhörande ladugård, grishus, hebre och vedbod. Inredning, porslin, solstolar m.m. andas en charmig dåtid.

IMG_2894.JPG
Bildtext: På vedbacken kapas och klyvs ved. Kaffepaus med kanelbullar förekommer.

IMG_0121
Bildtext: Tilde Andrén åker ingenstans utan en fotboll.

IMG_0392
Bildtext: Kusin Wilma testar om en fisk också kan bli en prins.

IMG_0124
Bildtext: Wictor, Karolina, Wilma, Joel, Tilde, Anna, Lars, Johan, Zenita. Ingrid hamnade utanför bilden och Holger var fotograf.

fem

IMG_0375Jag bodde i Tyskland i 1 1/2 år. Det är liten del av mitt liv, endast 4%, men det gav stora intryck. Jag ska lista fem reflektioner. Här kommer nummer fem.

Fem
Tiden i Tyskland lärde mig hur levande jag blir av att försätta mig i nya situationer. Upplevelser, puls och olikheter ger mig energi. När det går för lång tid utan nya intryck infinner sig en rastlöshet. Jag känner mig som en död ekg-kurva, förvisso välmående och glad, men avsaknad av toppar och dalar. Jag behöver kompensera med att planera in utfärder för att ge extra liv åt min kurva.
Oklart om ordet rastlös är rätt att använda. Det andas en negativ klang och ger inte rättvisa åt strävan efter nya intryck. Men det är klart att det har varit enklare, och billigare, att få samma energi av att stanna hemma.
Den tiden är dock förbi.
/Anna

 

intryck tre och fyra

IMG_0369 (2)Jag bodde i Tyskland i 1 1/2 år. Det är liten del av mitt liv, endast 4%, men det gav stora intryck. Jag ska lista fem reflektioner. Här kommer intryck tre och fyra.

Tre
Jag tog mig fram på affärer med enklare tyska men det var främst engelska jag använde i samtal med vänner. Fem mammor på lunch, varav två från USA, en från Canada, en från England och jag- kunde bli en utmaning. Olika accenter, snabbt tempo och svåra ord. Jag fick bromsa samtalen emellanåt med ”stopp, jag hänger inte med, förklara mer”. Och de gjorde dom tålmodigt med ett leende varje gång.
Tillbaka i Sverige uppskattar jag det enkla med att uttrycka åsikter, nyansera språket och förstå varenda ord.  Att prata annat språk än sitt modersmål är jobbigt, men nyttigt.

Fyra
Det jag saknade först var att höra brorsan kliva in i hallen och kunna ta bilen till mor och far. Det som varit självklart i många år var inte längre möjligt. I början saknade jag också mitt jobb, mina arbetskamrater och min vardag. Jag längtade efter den sköna känslan av fredag efter en veckas hårt jobb.
Första veckorna saknade jag polarkakor, falukorv och hushållsost. Det gick dock snabbt att hitta tyska motsvarigheter. Grönsaker, kött, korv, frukt- ja det mesta, smakar mer och bättre i Tyskland.
Sammantaget blev saknad allt mindre. Nya uppgifter, nya människor, ny mat korsade min väg. Bara man har sin allra närmsta familj runt sig tycks mycket av det andra gå att ersätta. Det är ett krasst konstaterande, men sant.

 

intryck ett och två

IMG_0374.jpgJag bodde i Tyskland i 1 1/2 år. Det är liten del av mitt liv, endast 4%, men det gav stora intryck. Jag ska lista fem reflektioner. Här kommer de två första.

Ett.
Jag hade tidigare ett mål att vårt gula hus i Västeralnäs, Sverige, för alltid skulle vara mitt trygga fort. Ett hem där mina barn skulle växa upp och dit de skulle återvända i vuxen ålder för att övernatta i tonårsrummet, känna igen tavlor på väggen och dofterna på nedervåningen. Tiden i Tyskland lärde mig att hemma kan vara på många ställen. Ett hem handlar inte om hus, historia, möbler och färger. Det är människorna i huset, hur du mår och vad du gör som skapar det hemtrevliga. Med den insikten blir en fast punkt inte lika viktig.
Det är inte längre ett mål att bo så länge som möjligt i Västeralnäs.

Två.
Tiden i Tyskland gav oss erfarenhet av en annan skola. Joel och Tilde gick på internationell skola. Den största skillnaden var krav, förväntningar och meningsfullhet. Läxor skulle vara göras, förhöras och följas upp. Uppgifter som gjordes slarvigt fick göras om. Undervisningen tog in omvärlden och skolan ville utveckla eleverna till thinkers, reflective, openminded, caring, knowledgeable m.m.
De vuxna lyckades förmedla att skolan var viktig.
Jag anser att svenska samhällets oro över att barn inte ska uppleva press har skapat en kravlös skola. Jag välkomnar skolan i Sverige att våga höja förväntningar på barn. Det gör dem gott.
Prestationer styrs av förväntningar, det lärde jag mig i Tyskland.

/Anna