Hemma på min nuvarande gata i Västeralnäs, Örnsköldsvik, går det tre bussar per dag till centrum. Om man missar den ena så blir väntetiden ca 5 timmar. Därför kan det finnas skäl att springa om bussen kommer runt hörnet. Om det skulle komma en ny buss om tre minuter, eller fem eller sju, så är det enkelt att invänta nästa. Parallellen till Stockholm blir oundviklig. I tunnelbanan stressar folk runt för att slippa vänta några få minuter på nästa tåg. Det är lätt att dras med. Småspringa nerför rulltrappor och tränga sig fram längs fulla perronger. Mitt mission är att göra annorlunda. Jag ska erbjuda Stockholmarna en annan lunk. En takt som taggar ner och erbjuder till lugn och reflektion. Jag förstår om det låter naivt, men jag tror att jag kommer klara det. 

Ge mig ett halvår så ska jag komma tillbaka med en rapport om huruvida jag lyckats, med att motstå obefogad hets. /Anna