Att bli drabbad av allvarlig sjukdom måste vara smärtsamt. Den som berörs och närmsta familjen befinner sig i kris. Oro, ångest och förtvivlan.
Jag har längre reflekterat över människors behov av att prata om andras sjukdomar. Många känner till ingående operationsfakta och svåra cancerprognoser hos personer de knappt känner. Jag förvånas av intresset över andras sjukdomar och beteendet att föra informationen vidare.  Varför ägnar sig människor åt det?
Att prata om jobbiga tillstånd ska man göra med den som är drabbad och låta det som är sagt stanna. Så tycker jag. Om jag vore sjuk skulle det vara det finaste, och mest äkta stödet.