Jag cyklar förbi ett rött tegelhus. Där bor en äldre tant som jag imponerats av många gånger. Hon bakar tunnbröd i sin källare och säljer dem i sitt kök. Vid vägen sätter hon ut en skylt av kartong ”Tunnbröd säljes, välkommen in”.
Den här tanten sitter ofta utomhus, på en röd trästol. Hon bjuder på leenden som smittar.
Igår hade hon klippt gräsmattan. Det var gjort i ett sicksack-mönster över hela tomten, allt för att bevara gullvivorna som växt i klungor. Högt gräs, lågt gräs och gula blommor i en perfekt mix. Många skulle beskriva det som förfärligt. Men för henne var det viktigare att låta gullvivorna leva än att visa upp en perfekt gräsmatta.
Jag tycker att den här tanten är ett föredöme.