Det finns inga supermänniskor, det är befriande.
Vi gör bra saker, och vi gör mindre bra saker. Vi gör bra val och vi gör mindre bra val. Det är så människan fungerar. Vi måste sluta jämföra oss med en art som inte existerar, supermänniskan.
Vad skulle hända om alla ägde sanningen att supermänniskor inte existerar? Skulle stress och depressioner minska? Skulle sjukskrivningar minska? Skulle färre par separera? Skulle människor må bättre? Jag tror det.
Likt en morgonbön har jag i många år sagt det till mina barn, och till mig själv. Och till vänner som befunnit sig i kris: Det finns inga supermänniskor.
Det räcker att vara människa. Punkt.