oro

yyg2919rxc
Jag har funderat på det här med oro. Det finns så mycket vi kan oroa oss för. Flygplanet kan störta, bilen kan få sladd, vi kan bli svårt sjuk, ett terrorattentat kan ske, våra barn kan fara illa o.s.v.
Varför är vissa människor mer oroliga än andra? Varför målar vissa upp katastrofbilder medan andra tror att allt kommer att ordna sig? Jag vet inte svaret, men min övertygelse är att vi kan välja hur mycket tid vi lägger på oro.
Winston Churchill berättar om ett starkt intryck han tog av en man som låg på dödsbädden. Mannen sa: ”Jag har oroat mig och genomlidit flera bekymmer i mitt liv, de flesta hände aldrig”.
Jag har inte tillgång till fortsättningen av deras samtal. Men jag gissar att  mannen uppmanar till mindre oro. Mannen tycker att han har spenderat för mycket tid på att oroa sig över saker som aldrig inträffade.

Jag skulle inte beskriva mig själv som orolig. Tvärtom. Jag kategoriserar ofta vad jag kan påverka och vad jag inte kan påverka. Och jag tittar gärna på sannolikhet. En på 11 miljoner dör i en flygolycka t.ex.
Min övertygelse är att mindre oro leder till bättre hälsa, och att bättre hälsa leder till ett längre liv, så jag behöver jag bli riktigt bra på att hantera det här med oro.
Jag har snart, i egenskap av tonårsförälder, många träningstillfällen inom området. Oro över ungdomar på fest, ungdomar på vintervägar, ungdomar i relationer o.s.v.
Övning ger färdighet. Och, som sagt, det mesta vi oroar oss för händer aldrig.

Annonser

2 thoughts on “oro

  1. Om oron tar för stor plats blir den nedbrytande. Det vore bra att försöka tänka att – vad som sker ,det sker – och inte ta ut så mycket i förskott. Det beror nog också mycket på hur man mår, vid perioder av nedstämdhet tar oron större plats. Vet inte,men känner på mig att kvinnor ofta känner oro, kanske i onödan många gånger…….

    Gilla

    • Jag tror att det är precis som du säger. Vår förmåga att förhålla oss till oro är beroende av vårt mående. Vänner kan säkert göra skillnad där, och hjälpa till att nyansera oron. Om vi bara vågar uttrycka den. Jag tror att människor är dålig på det, att våga blotta och sätta ord på oro.
      Jag tror också att kvinnor har en större oro. Om det är nedärvt från lejonhonan på Savannen eller om det är miljön som format oss till att ha koll och känna oro, det vet jag inte.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s