Kompetens och ålder.

Jag hade tid hos tandläkaren i fredags. Både tandläkaren och tandsköterskan var ungdomen själva, som hämtad från ett avsnitt av Ex on the beach eller Paradise hotel. De tog glatt och proffsigt emot mig för undersökning i sal tre. Hittills har jag bara mött äldre tandläkare, och tillskrivit dom fullt förtroende genom deras ålder och förmodade erfarenhet. Hur skulle kompetensen hos Ex on the beach duon vara? Har de verkligen hunnit läsa gymnasiet och högskola trots deras ringa ålder? Kan jag lita på det här?
Korkade funderingar stillades av proffsig kompetens och jag måste sluta förvänta mig att personal ska vara 10-20 år äldre än mig. Jag gick därifrån med en note to myself:
Anna, åldras inte med ett snävtänkande mindset. Tro inte att alla som är yngre än dig är icke tillförlitliga, de blir fler och fler. Utbildning och erfarenhet från tidigt 70-tal behöver inte vara allenarådande. Tvärtom, nya kompetenser är intressanta och viktiga. Döm inte tandläkaren efter åldern!

/Anna

 

Spa, gym och en varm bänk

Hej! Det var ett tag sen sist! Mitt skrivande har en härlig kravlös frekvens. Ingen annan än jag bestämmer takten. Mitt eget behov av skrivande styr. Det är fördelen med att inte vara en youtuber, bloggare eller influencer-  ingen yttre förväntan styr.
Texterna är fortfarande tänkta som ett arv till Joel och Tilde, och ingen av dem pushar mig att skriva. Tvärtom, förmodligen har de glömt att sidan finns och tidigare har de gjort klart för mig att jag skriver så ofantligt tråkiga texter. Tids nog kommer de att förstå.

2018 har precis blivit 2019 och här sitter jag med en dator i knät, i en urblekt soffa som egentligen borde bytas ut. Men vi gillar den, och den kommer att bo kvar hos oss en lång tid framöver. Dagens skrivstund ska ägnas till reflektion kring träning.

Det råder inget tvivel om att träning trendar. Kompisar, syskon, föräldrar, grannar, tonåringar, pensionärer, kända och okända har fokus på fysisk aktivitet. Gym, spinning, löprundor m.m. Det behövs inte källhänvisas för att påstå att träning är bra. Endorfiner frigörs, hjärnan blir piggare, minnet sägs bli bättre och magen plattare.
Ända sedan jag slutade med lagsport för 20 år sedan har jag haft svårt för att motivera mig till egen träning. Jag har gjort mina försök, men alltid avslutat insatserna efter 5-10 tillfällen. Argumenten är samma varje gång; jag har inte ont i rygg eller axlar, jag är inte onödigt överviktigt, jag sover bra, äter bra och känner mig i tillräckligt fin form. Jag står för mina argument och respekterar att många tycker att jag tänker kortsiktigt: ”Du måste träna för att förebygga ont i ryggen, benskörhet och ohälsa”. Ja, så kanske det är. Men det har aldrig varit en tillräckligt stor drivkraft för mig. Ingen av de träningsformer jag testat har funkat.

Men nu är jag något på spåren! Jag har hittat ett gymspa, eller kanske spagym. Lite folk, ingen trängsel, simbassäng, ångbastu, gratis äpplen, vita liljor, hamamavdelning, tända ljus, eget träningsskåp och ett gym. Det här nyfunna stället ligger på 5 minuters gångavstånd från mitt jobb, och också mitt hem. Det är en magisk triangel när jag vandrar hem-jobb-spagym. Detta ska testas med uthållighet. Jag började 1 december.
Precis som det kravlösa med mina texter , finns inga krav på hur jag fördelar tiden mellan spa och gym. Ibland 20 minuter cykling innan ångbastu. Ibland simning och ett äpple. Ibland lång promenad utomhus och avsluta på varm hamambänk. Ibland bara bastu och lång dusch (förmodligen kommer jag att svettas mer i bastun än på testcykeln).

Vi får se, men jag har en positiv känsla av att det här kommer bli bra. Priset är högre än ett gym utan spa men jag väljer att ta den kostnaden. Nästa gång jag får skrivflow ska jag förklara hur mitt ”10% guldkonto” kom att finansiera denna spagym-satsning.
På återseende!

/Anna

Florida 2017

När vi landar på Miami international airport ställer gränspolisen de givna frågorna ”vad ska ni göra i USA? Var ska ni bo? Hur länge ska ni stanna? Vi berättar att det är en semesterresa och att vi tänker börja med några dagar i Key West. Vakten ser förvånat på oss och berättar att det ingen idé att åka dit. Han säger att allt är försört efter stormen Irma.
Vi följer våra planer och tänker att han överdriver. På väg ut till Key West passerar vi ort efter ort som liknar mer en spökstad än ett paradis. Vägarna kantas av skräp och skadade hus.  Vi ser båtar uppkastade på land, halmtak som flyter i vattnet och handmålade skyltar utanför hotell som säger ”closed”. Det är fyra veckor sedan stormen drog fram och röjningsarbetet pågår. Delar av sträckan omges av fantastiskt turkosblått vatten direkt vid vägkanten. En vacker miljö men sträckorna av förödelse och utsatta människor överskuggar de natursköna delarna.
När vi kommer fram till Key West konstaterar vi att här har Irma slagit till något mindre, dessutom har röjningsarbetet kommit längre.
Vi checkar in på hotellet och får vi information om att en festival pågå i stan dessa dagar. Fantasy Festival. Det visar sig vara en populär, traditionsenligt festival där tusentals människor klär sig annorlunda, märkligt, påhittigt eller inte alls. När vi flanerar längs Duwal Street möter vi en naken tjej med kroppsmålningar som går hand i hand med en utklädd Super Mario. Vi kan inte annat än skratta. Key West är inte fullt ut såsom vi föreställt oss.
Efter två dagar, som förutom nakna människor innehållit god mat, poolhäng, flamingoinköp, Southernmost Point och glad samvaro drar vi mot FortLauderdale. Där har vi hyrt ett hus och när vi sätter nyckeln i dörren förstår vi att det här kommer att bli bra. Fantastiskt hus, pool, nära till havet, grill, många sovrum och wifi.
Vi vänjer oss med långa frukostar, lunch vid poolen, en öl på stranden och ett skönt tempo. Det blir några utflykter för att se amerikansk fotboll, besöka Miami och åka båt. En bra mix och när vi efter 10 dagar beger oss hemåt summerar vi resan som utmärkt!
Den som vill se några minuter bilder kan luta sig tillbaka och se youtubeklipppet.

Tonåringar i storstan.

Det är fredagkväll och Joel har träning. Regnet hänger i luften och det är mörkt ute. Han tar sig hem via tunnelbana och tvärbana från Kärrtorps IP. Ett glatt hallå hörs från hallen när han kliver in genom dörren. Efter en dusch och en tallrik gröt landar han vid sin dator. Hörlurar och microfon möjliggör kommunikation med vänner.
Samma fredagkväll tar Tilde bussen till slussen och sedan tunnelbana till Medborgarplatsen. Där träffar hon två kompisar, de rör sig bekvämt i området. En fotboll finns medpackad. På en belyst konstgräsplan, bland pubarna på Folkkungatagatan, samlas de runt målet. Efter några timmar är hon tillbaka. Obekymrat går hon och lägger sig på sitt rum.

För oss föräldrar är det ovant att ha tonåringar på stan, vi är mer vana vid byn. Det är  inte hållbart att oroa sig till den grad att vi begränsar deras rörlighet. Vi kommer överens om tider och har en viss kontakt. Joel och Tildes självklara icke-rädsla smittar oss på ett positivt sätt. Dom har en fantastiskt rolig tid framför sig. Vi väljer att vara mer glada än oroliga.

Ta er en bra dag!

/Anna



En låst cykel, del 2.

Det var inte så lätt att såga upp cykellåset. Bågfil fungerade inte, bultsax fungerade inte. Det här låset kräver verktyg som inte finns i standardlådan.
Det får mig att tänka på några av de elever jag träffar.  De, precis som mitt cykellås, kräver en annan hantering. Ofta med verktyg som inte är så enkla att hitta. Det ställer högre krav på den som står inför uppgiften att hitta lösningar. När den som är ansvarig ger upp för fort blir det omöjligt att komma framåt.
Nu blev det så att vi lånade ett nytt verktyg, en rondell, för att nå vårt mål att kunna använda cykeln igen. Det fungerade perfekt. Med rondellen gick det snabbt och vi hade en lösning istället för ett proplem.
Precis samma resultat som när rätt verktyg hittas till en elev.

/Anna

IMG_1092 (1)

En låst cykel

Den här dagen har jag ovanligt många saker i mina händer när jag kommer ut på gården- soppåse, pappersinsamling och cykelnyckel.
Slänga skräpet och sedan sätta nyckeln i låset är planen. Nu blev det så att nyckeln råkade följa med i sopnedkastet. Hejdå cykelnyckeln långt ner i röret.  Jag tar mig till jobbet med Lars cykel istället. Värre saker kan hända och det enda som behöver fixas är att såga upp låset.  Själv äger vi inget bra verktyg för den här typen av uppdrag. Det finns säkert att köpa, eller kanske vaktmästaren på skolan har något att låna ut. Jag skulle också kunna dra den till cykelreparatören några kvarter bort, lägga huvudet på sned, och med min norrländska dialekt fråga om någon kan hjälpa mig att såga upp låset. Cykelstölder är dock väldigt vanligt i den här staden, vågar dom lita på att cykeln är min? Låter det trovärdigt att låset behöver sågas upp pga att nyckeln ligger längst ner i ett sopnedkast? Jag ver inte, vi får se.
På ett eller annat sätt kommer det att lösa sig. Jag och min mintgröna Sjösala kommer ses cyklandes snart.

Ja, det var det lilla jag hade att delge idag. Det du kan lära dig av det här är att bara slänga sopor i sopnedkast.

/Anna

Att bo en bit bort

Att bo nära släkt och vänner innebär fina möjligheter att träffas ofta. Det är enkelt att stanna till, ta en fika, säga hej. Att bo nära kan också bli slentrian där vi väljer att prioritera annat. Besöket och fikat kan man ta en annan dag, eller en annan dag.
När vi flyttade från Örnsköldsvik till Stockholm hamnade vi 60 mil bort från de vi känner allra mest. Korta avstånd byttes mot långa avstånd. Numera är det långa facetimesamtal och trevliga besök med övernattning som gäller.
Kontakten blir olika utifrån geografisk distans. Jag gillar att förhålla mig till rådande situation och väljer att se fördelarna. Det är hållbart i många olika situationer. Och det gör livet mindre komplicerat. Dagens tips!

skc3a4rmbild-17-e1502688241225.png